På bloggen Senapsfrön tar Fredrik Ivarsson upp frågan om bibeltrohet, äktenskap och skilsmässa. Han lyfter fram tre punkter som jag här vill kommentera. Läs gärna hans inlägg här innan du fortsätter.
Den första punkten tycker jag att dagens kyrka hanterar på ett felaktigt sätt, just därför att Jesus och Paulus är restriktiva till skilsmässa. Jag tänker att det beror på att kyrkan har haft (och har) ett tjänstemannauppdrag från staten att också administrera den juridiska sidan av äktenskapet. Jag tänker också att det beror på att man tar hänsyn till människors svaghet ur ett själavårdsperspektiv (vilket är oerhört viktigt), man borde nog diskutera praxis, men inte ett generellt förbud, när det gäller omgifte. Bägge dessa argument, juridik och själavård, har ju bl.a. också hörts i synen på de samkönade relationerna. Kan det vara så att kyrkan har hanterat frågan om skilsmässa och omgifte på ett sådant sätt att det öppnat upp för den förändring av äktenskapssynen som nu skett. Detta anser jag måste problematiseras och diskuteras!
Den andra punktens fråga om mannens ställning måste nog ses i ljuset av den kultur som rådde; att uttrycka ett jämställdhetsperspektiv var inte det lättaste i mycket av medelhavskulturernas människosyn och ytterst deras syn på kvinnan. Jag anser att bilden av Paulus som manschauvinistisk kvinnohatare, som vissa läser in hos honom, både bör problematiseras och revideras, den är en följd av en anakronistisk och alltför modernfeministiskt färgad bibelläsning. Läser man Efesierbrevets beskrivning (5:21-33) om äktenskapet mellan en man och en kvinna så anser jag att man kan läsa ut en radikal syn på jämställdheten inom äktenskapet. Där beskrivs en relation där det inte finns utrymme för den ene att tränga den andre. Det som beskrivs är ett gemensamt underordnande i en kultur där kvinnan inte hade många rättigheter. Jag anser ofta att problemet handlar om att vi (läs: män) läst de delar av texten som handlar om kvinnans roll och använt det som ett verktyg till förtryck, när texten i själva verket inte ger det tolkningsutrymmet om man läser hela kontexten. Faktum är att jag i de mest ”konservativa” sammanhang, med en ”hög bibelsyn”, fått den mest radikala undervisningen om jämställdhet!
Den tredje punkten som handlar om synen på äktenskapet i 1 Korinthierbrevet bör man nog också vara försiktigt med att dra för stora slutsatser av och använda som argumentation för att förändra äktenskapsbegreppet. Brevet har ju tillkommit i en specifik historisk situation där Paulus svarar på frågor och problem som kommit till honom både ”ryktesvägen” och genom brevfrågor från församlingen. Dessutom har han ju tidigare skickat ett brev till församlingen, hade vi haft tillgång till det brevet så skulle det kanske kasta ljus över mycket av det som Paulus adresserar. Det är m.a.o. mycket som vi saknar av dialogen mellan församlingen i Korinth och Paulus för att kunna rekonstruera situationen till 100%! T.ex. kan vi fråga oss vem som säger vad i 1 Kor 7:1, är det Paulus ord, eller refererar han till vad korinthierna har skrivit till honom? Men det torde vara så att vid tidpunkten för detta brev så var det framförallt tre frågor som upptog kyrkan i medelhavsområdet. (1) Det var flera svältperioder i mitten av första århundradet vilket inte minst drabbade en stad i Korinths storlek negativt. (2) Det var också ett begynnande tryck mot församlingen där man troligtvis väntade ökande förföljelser. (3) Man hade en förväntan om Kristi snara återkomst, därför var det bl.a. en känsla av att det var bråttom med att förkunna evangeliet. Och det kan mycket väl vara att det är utifrån detta som Paulus skriver som han gör i 1 Kor 7:25-38.
Jag anser att argumentationen för en förändring av äktenskapsbegreppet utifrån dessa punkter inte håller. När det gäller den komplicerade frågan om bibeltrohet vill jag återkomma i ett annat inlägg.
söndag 8 november 2009
torsdag 22 oktober 2009
Nu har Svenska kyrkan fattat beslutet...
... att samkönade ska få ingå äktenskap med varandra. Röstsiffrorna enligt tidningen Dagen är 176 för, 62 mot och 11 nedlagda röster. För många är detta en glädjens dag, men för många andra är det en sorgens dag. Är detta beslut ett steg ifrån att vara en kristen kyrka?
Jag anser att beslutet är förhastat och att det inte är ordentligt förankrat i kyrkan, det teologiska arbetet är undermåligt och fyllt av känslomässiga klyschyor, vilket inte minst den s.k. debatten i det s.k. kyrkomötet igår vittnar om. Detta är, enligt min mening, ett beslut som är grundat på anakronistisk bibeltolkning och på sekulära politiska påtryckningar! Hur ska man annars förstå kyrkostyrelsens snabba kovändning i frågan om äktenskapet som tydliggjorts under året? Frågan om äktenskapteologin har inte diskuterats så länge, eller så mycket, som det påstås!
Dessutom är det min uppfattning att det nuvarande kyrkomötet borde bordlagt frågan till det nyvalda, tillträdande, kyrkomötet som samlas till våren. Demokratin i kyrkan visar sig inte från sin bästa sida, vilket denna fråga med tydlighet visat. Speciellt med tanke på att nästan hälften av ledamöterna byts ut inför nästa mandatperiod.
Jag känner oro för om det finns plats för sådana som mig i framtidens kyrka, får vi ha en avvikande uppfattning än den som beslutats? Kommer vi att prästvigas? Kommer vi att få arbete? Kommer vi att motarbetas? Jag älskar Svenska Kyrkan, men jag älskar inte allt hon gör!
I går i Studio 1 i P1 så diskuterade Eva Brunne, Elisabeth Sandlund, Bertil Murray och Lars Gårdfeldt frågan om samkönade äktenskap, och Eva Brunne menade, som jag förstår det, att blivande präster (och diakoner?) är tvungna att ställa upp på nyordningen, därför att den är en del av kyrkans bekännelse (hon tog ut förändringen i förskott, vilket i sig är anmärkningsvärt). För mig blir det ett mycket knepigt sätt att resonera - kyrkan har varit öppen för de med en avvikande uppfattning i denna fråga tidigare - de som har velat ha igenom förändringen har arbetat för den, och argumenterat för den, trots att den gått emot kyrkans bekännelse som den uttrycks i 1986-års handbok och enligt en traditionell förståelse av vad äktenskapet är. Enligt Eva Brunnes eget resonemang borde hon själv, och personer som Lars Gårdfeldt, aldrig har prästvigts, eller ens kommit på tal som biskopar, de har ju inte stått upp för kyrkans bekännelse utan arbetat för en förändring av den, bl.a. genom att de i sina personliga liv inte levt efter kyrkans bekännelse på denna punkt!
Är detta en fråga som kommer att splittra Svenska kyrkan? Den kommer att splittra kyrkan i Sverige, och även försvåra Svenska kyrkans relationer till systerkyrkor i världen!
Jag vill vara kvar i kyrkan, och på mitt sätt arbeta för att det blir en förändring, en sann förnyelse, av vad äktenskapet djupast sätt innebär - en förening, ett förbund, mellan en man och en kvinna som är välsignat och förordnat av Gud. Detta kan inget kyrkomötesbeslut ändra på, detta kan inga sekulära politiska parlament ändra på!
Än så länge har vi ingen vigselplikt, tack och lov, men frågan är om den kommer, eller kanske snarare frågan är när den kommer inom kyrkan!
Herre, förbarma dig över Svenska Kyrkan!
Förbarma dig över allt ditt folk i vårt land!
Uppdaterat kl. 18.15:
Dagen har skrivit mer om beslutet:
Biskopar i gemensamt brev: Beslutet äventyrar enheten
Beslut med smak av eftertankens kranka blekhet
Katoliker och ortodoxa kritiserar beslut om homovigsel
Kristna homosexuella välkomnar kyrkomötets beslut
Wejryd om SEA:s mejlkampanj: "Kontraproduktivt" (En kampanj som jag f.ö. stödjer!!!)
Uppdaterat 23/10 kl. 13.00:
I Dagen fortsätter man att skriva om kyrkomötets beslut:
Herre, förbarma dig
Så tycker andra samfundsledare om beslutet
Dagen reder ut begreppen kring rätten att vigas
Nu kan de gifta sig i kyrkan
Jag anser att beslutet är förhastat och att det inte är ordentligt förankrat i kyrkan, det teologiska arbetet är undermåligt och fyllt av känslomässiga klyschyor, vilket inte minst den s.k. debatten i det s.k. kyrkomötet igår vittnar om. Detta är, enligt min mening, ett beslut som är grundat på anakronistisk bibeltolkning och på sekulära politiska påtryckningar! Hur ska man annars förstå kyrkostyrelsens snabba kovändning i frågan om äktenskapet som tydliggjorts under året? Frågan om äktenskapteologin har inte diskuterats så länge, eller så mycket, som det påstås!
Dessutom är det min uppfattning att det nuvarande kyrkomötet borde bordlagt frågan till det nyvalda, tillträdande, kyrkomötet som samlas till våren. Demokratin i kyrkan visar sig inte från sin bästa sida, vilket denna fråga med tydlighet visat. Speciellt med tanke på att nästan hälften av ledamöterna byts ut inför nästa mandatperiod.
Jag känner oro för om det finns plats för sådana som mig i framtidens kyrka, får vi ha en avvikande uppfattning än den som beslutats? Kommer vi att prästvigas? Kommer vi att få arbete? Kommer vi att motarbetas? Jag älskar Svenska Kyrkan, men jag älskar inte allt hon gör!
I går i Studio 1 i P1 så diskuterade Eva Brunne, Elisabeth Sandlund, Bertil Murray och Lars Gårdfeldt frågan om samkönade äktenskap, och Eva Brunne menade, som jag förstår det, att blivande präster (och diakoner?) är tvungna att ställa upp på nyordningen, därför att den är en del av kyrkans bekännelse (hon tog ut förändringen i förskott, vilket i sig är anmärkningsvärt). För mig blir det ett mycket knepigt sätt att resonera - kyrkan har varit öppen för de med en avvikande uppfattning i denna fråga tidigare - de som har velat ha igenom förändringen har arbetat för den, och argumenterat för den, trots att den gått emot kyrkans bekännelse som den uttrycks i 1986-års handbok och enligt en traditionell förståelse av vad äktenskapet är. Enligt Eva Brunnes eget resonemang borde hon själv, och personer som Lars Gårdfeldt, aldrig har prästvigts, eller ens kommit på tal som biskopar, de har ju inte stått upp för kyrkans bekännelse utan arbetat för en förändring av den, bl.a. genom att de i sina personliga liv inte levt efter kyrkans bekännelse på denna punkt!
Är detta en fråga som kommer att splittra Svenska kyrkan? Den kommer att splittra kyrkan i Sverige, och även försvåra Svenska kyrkans relationer till systerkyrkor i världen!
Jag vill vara kvar i kyrkan, och på mitt sätt arbeta för att det blir en förändring, en sann förnyelse, av vad äktenskapet djupast sätt innebär - en förening, ett förbund, mellan en man och en kvinna som är välsignat och förordnat av Gud. Detta kan inget kyrkomötesbeslut ändra på, detta kan inga sekulära politiska parlament ändra på!
Än så länge har vi ingen vigselplikt, tack och lov, men frågan är om den kommer, eller kanske snarare frågan är när den kommer inom kyrkan!
Herre, förbarma dig över Svenska Kyrkan!
Förbarma dig över allt ditt folk i vårt land!
Uppdaterat kl. 18.15:
Dagen har skrivit mer om beslutet:
Biskopar i gemensamt brev: Beslutet äventyrar enheten
Beslut med smak av eftertankens kranka blekhet
Katoliker och ortodoxa kritiserar beslut om homovigsel
Kristna homosexuella välkomnar kyrkomötets beslut
Wejryd om SEA:s mejlkampanj: "Kontraproduktivt" (En kampanj som jag f.ö. stödjer!!!)
Uppdaterat 23/10 kl. 13.00:
I Dagen fortsätter man att skriva om kyrkomötets beslut:
Herre, förbarma dig
Så tycker andra samfundsledare om beslutet
Dagen reder ut begreppen kring rätten att vigas
Nu kan de gifta sig i kyrkan
söndag 6 september 2009
Snart är det kyrkoval....
Här nedan ger Johannes Imberg en motivation till varför just du ska lägga din röst på FRIMODIG KYRKA i kyrkovalet.
torsdag 11 juni 2009
Citat angående den liberala protestantismen
I sin bok HISTORICAL THEOLOGY - An INTRODUCTION to the HISTORY of CHRISTIAN THOUGHT gör Professorn i Historisk teologi vid Oxfords universitet, Alister McGrath, följande reflektion/analys angående den liberala protestantismen:
"Liberalism probably reached its zentih in North America during the late 1970s and early 1980s. Although continuing to maintain a distinguished presence in seminaries and schools of religion, it is now widely regarded as a waning force both in modern theology and in church life i general."
"Liberalism probably reached its zentih in North America during the late 1970s and early 1980s. Although continuing to maintain a distinguished presence in seminaries and schools of religion, it is now widely regarded as a waning force both in modern theology and in church life i general."
torsdag 4 juni 2009
Hur tänker högskoleverket?
I dagarna har Högskoleverket (HSV) avslagit flera fristående teologiska skolors och universitets ansökningar om examensrätt på kandidats- och magisternivå, man har dessutom ifrågasatt vissas examensrätt på kandidatnivå.
Jag har varit inskriven som student vid Örebro Missionsskola (ÖMS) på Örebro Teologiska Högskola (ÖTH) sedan 2004 och anser att kvaliteten på utbildningen är mycket hög, och bred. Det finns en öppenhet mot forskningen, det öppna samtalet uppmuntras, man vänder och vrider på alla stenar som finns. För HSV verkar problemet vara att vissa kurser är för praktiskt pastoralt inriktade.... Men hallå, om vi ska bli präster, och pastorer, så är det väl ändå viktigt att vi skickliggörs för den uppgiften, eller? Skolans förhållningssätt till alla ämnen, även de mer praktiska ämnena, är enligt min erfarenhet ändå akademiskt, och håller hög klass.
En annan kritik som HSV framför är att man alltför lite plockar in andra religioners perspektiv i undervisningen (?) hmmm, återigen många av oss ska bli präster och pastorer. Och teologi, som ämne, är enligt en grundläggande definition en fördjupning av den kristna trosläran, bibeln och den judekristna världsbilden. Pratar vi om en TEOLOGISK högskola, eller vad? Dessutom är min erfarenhet, att ju tryggare man är i sin egen trosuppfattning, ju lättare är det att lyssna på, och ha dialog med, människor med andra trosuppfattningar.
När det gäller just synen på andra religioner, och kulturer, så vill jag dela några av mina högst subjektiva erfarenheter från ÖTH;
Den första erfarenheten fick jag i en kurs i ämnet världsreligionerna. Jag uppfattade att läraren ställde sig utanför sig själv för att kunna beskriva de olika religionernas grundläggande trosuppfattningar. Han gjorde det så bra att jag funderade på vad han själv egentligen trodde - när han t.ex. talade om buddhismen så gjorde han det på ett sådant sätt att jag undrade om han själv var buddhist. Respekten för den andres uppfattningar därmed lös igenom.
Den andra erfarenheten är från de kurser i exegetik, där man i vissa delar av arbetet med bibelteologiska frågor frågar sig på vilket sätt som omgivande kulturers religioner och världsuppfattningar kan ha påverkat författarna till olika bibelböcker, eller till olika genrer i bibeln. I ett PM som jag skrev så utelämnade jag i princip hela den diskussionen vilket jag fick kritik för efter att PM:et blivit granskat.
Den tredje erfarenheten har jag från en kurs i missionskunskap där man lät alla perspektiv på mission vara uppe till diskussion både genom litteratur, föreläsningar och gruppdiskussioner. bl.a. gällde det frågan om religionsdialog. Man talade, utifrån den kristna tron (vad annars, det är ju en teologisk utbildning?), om exklusivism, inklusivism och universalism när det gäller synen på frälsningen.
När det sedan gäller aktuell, och historisk, forskning inom de olika ämnesområdena så är också där min uppfattning att man går i dialog med den på olika sätt, men med en evangelikal utgångspunkt, vilket inte bör vara till någon nackdel, och någon utgångspunkt måste man ju alltid ha. Något som man t.ex. hela tiden påminns om i utbildningen på olika sätt är perspektivet som jag som individ kommer med i det teologiska studiet. Mitt perspektiv (samfundstillhörighet, civilstånd, yrkeserfarenheter, politisk uppfattning, social ställning, livsåskådning, relationer, övriga livserfarenheter etc) färgar min förförståelse och min tolkning av det som jag läser och fördjupar mig i. Skolan har gjort mig medveten om denna förförståelse. Min uppfattning är att det är för att vi ska utmanas att byta perspektiv i studierna för att på det sättet bredda kunskapen och förståelsen inom det ämne vi läser. Följden kan t.o.m. bli att våra perspektiv förändras. Nyfikenheten, öppenhet och lyhördhet är viktiga ingredienser i studierna, och ses ej som ett hot.
Vad som varit spännande i mitt möte med olika studenter på skola genom åren är att en del av dem har haft kritik mot skolan åt antingen det ena eller det andra hållet - ÖTH är för konservativt säger någon, och en annan säger att ÖTH är för liberalt. Allt tror jag handlar om vilket perspektiv studenten har som börjar på skolan. En orsak till detta kan skolans evangelikala grund vara, en grund som påverkar studierna på så sätt att man tror att bibeln är Guds ord, genom människors ord, i historien.
Vad sedan enskilda studenter gör med utbildningen, och med sina perspektiv, sina egna frågor, sin egen bearbetning av de ämnen man studerar ligger faktiskt utanför de enskilda skolornas kontroll, oavsett inom vilket område, eller vilket lärosäte, man sedan studerar.
När det gäller HSV:s kritik så vet jag inte om man skall skratta eller gråta. Jag själv var aldrig med om någon intervju från deras sida, men jag pratade med vissa av kamraterna som blev intervjuade. De jag samtalade med efteråt var upprörda över tonen i HSV:s frågeställningar, över insinuationerna att det förekom någon form av "tankekontroll" (min tolkning) på skolan etc.
Utifrån detta vittnesbörd från några studenter på skolan, och utifrån HSV:s bedömningar kan man ju dra följande slutsats:
Det är viktigt att i en akademisk utbildning vara medveten om sin egen förförståelse, sina egna perspektiv, och sina egna fördomar (fördomar har alla, frågan är bara om man är medveten om dem). Man måste kunna att byta perspektiv i förhålllande till det ämne man läser, och ställa relevanta frågor även om det skulle innebära "ett hot" mot mina tidigare uppfattningar. Denna förmåga verkar HSV själva sakna och inkompetensen, fördomarna och misstänkliggörandet lyser igenom i all sin nakna tydlighet. För mig går tankarna till berättelsen om kejsarens nya kläder, och i denna berättelsen är HSV kejsaren.
Läs mer här:
På bloggen Evangelical Textual Criticism skriver Teol. Dr. Tommy Wasserman ett skarpt inlägg angående HSV:s bedömning (läs gärna diskussionerna i kommentarsfältet också):
A black day for Theology i Sweden
Mer länkar med artiklar och intervjuer med andra lärosäten finns på dagens hemsida. Där länkas också till andra mediers bevakning i frågan.
/Mikael
Jag har varit inskriven som student vid Örebro Missionsskola (ÖMS) på Örebro Teologiska Högskola (ÖTH) sedan 2004 och anser att kvaliteten på utbildningen är mycket hög, och bred. Det finns en öppenhet mot forskningen, det öppna samtalet uppmuntras, man vänder och vrider på alla stenar som finns. För HSV verkar problemet vara att vissa kurser är för praktiskt pastoralt inriktade.... Men hallå, om vi ska bli präster, och pastorer, så är det väl ändå viktigt att vi skickliggörs för den uppgiften, eller? Skolans förhållningssätt till alla ämnen, även de mer praktiska ämnena, är enligt min erfarenhet ändå akademiskt, och håller hög klass.
En annan kritik som HSV framför är att man alltför lite plockar in andra religioners perspektiv i undervisningen (?) hmmm, återigen många av oss ska bli präster och pastorer. Och teologi, som ämne, är enligt en grundläggande definition en fördjupning av den kristna trosläran, bibeln och den judekristna världsbilden. Pratar vi om en TEOLOGISK högskola, eller vad? Dessutom är min erfarenhet, att ju tryggare man är i sin egen trosuppfattning, ju lättare är det att lyssna på, och ha dialog med, människor med andra trosuppfattningar.
När det gäller just synen på andra religioner, och kulturer, så vill jag dela några av mina högst subjektiva erfarenheter från ÖTH;
Den första erfarenheten fick jag i en kurs i ämnet världsreligionerna. Jag uppfattade att läraren ställde sig utanför sig själv för att kunna beskriva de olika religionernas grundläggande trosuppfattningar. Han gjorde det så bra att jag funderade på vad han själv egentligen trodde - när han t.ex. talade om buddhismen så gjorde han det på ett sådant sätt att jag undrade om han själv var buddhist. Respekten för den andres uppfattningar därmed lös igenom.
Den andra erfarenheten är från de kurser i exegetik, där man i vissa delar av arbetet med bibelteologiska frågor frågar sig på vilket sätt som omgivande kulturers religioner och världsuppfattningar kan ha påverkat författarna till olika bibelböcker, eller till olika genrer i bibeln. I ett PM som jag skrev så utelämnade jag i princip hela den diskussionen vilket jag fick kritik för efter att PM:et blivit granskat.
Den tredje erfarenheten har jag från en kurs i missionskunskap där man lät alla perspektiv på mission vara uppe till diskussion både genom litteratur, föreläsningar och gruppdiskussioner. bl.a. gällde det frågan om religionsdialog. Man talade, utifrån den kristna tron (vad annars, det är ju en teologisk utbildning?), om exklusivism, inklusivism och universalism när det gäller synen på frälsningen.
När det sedan gäller aktuell, och historisk, forskning inom de olika ämnesområdena så är också där min uppfattning att man går i dialog med den på olika sätt, men med en evangelikal utgångspunkt, vilket inte bör vara till någon nackdel, och någon utgångspunkt måste man ju alltid ha. Något som man t.ex. hela tiden påminns om i utbildningen på olika sätt är perspektivet som jag som individ kommer med i det teologiska studiet. Mitt perspektiv (samfundstillhörighet, civilstånd, yrkeserfarenheter, politisk uppfattning, social ställning, livsåskådning, relationer, övriga livserfarenheter etc) färgar min förförståelse och min tolkning av det som jag läser och fördjupar mig i. Skolan har gjort mig medveten om denna förförståelse. Min uppfattning är att det är för att vi ska utmanas att byta perspektiv i studierna för att på det sättet bredda kunskapen och förståelsen inom det ämne vi läser. Följden kan t.o.m. bli att våra perspektiv förändras. Nyfikenheten, öppenhet och lyhördhet är viktiga ingredienser i studierna, och ses ej som ett hot.
Vad som varit spännande i mitt möte med olika studenter på skola genom åren är att en del av dem har haft kritik mot skolan åt antingen det ena eller det andra hållet - ÖTH är för konservativt säger någon, och en annan säger att ÖTH är för liberalt. Allt tror jag handlar om vilket perspektiv studenten har som börjar på skolan. En orsak till detta kan skolans evangelikala grund vara, en grund som påverkar studierna på så sätt att man tror att bibeln är Guds ord, genom människors ord, i historien.
Vad sedan enskilda studenter gör med utbildningen, och med sina perspektiv, sina egna frågor, sin egen bearbetning av de ämnen man studerar ligger faktiskt utanför de enskilda skolornas kontroll, oavsett inom vilket område, eller vilket lärosäte, man sedan studerar.
När det gäller HSV:s kritik så vet jag inte om man skall skratta eller gråta. Jag själv var aldrig med om någon intervju från deras sida, men jag pratade med vissa av kamraterna som blev intervjuade. De jag samtalade med efteråt var upprörda över tonen i HSV:s frågeställningar, över insinuationerna att det förekom någon form av "tankekontroll" (min tolkning) på skolan etc.
Utifrån detta vittnesbörd från några studenter på skolan, och utifrån HSV:s bedömningar kan man ju dra följande slutsats:
Det är viktigt att i en akademisk utbildning vara medveten om sin egen förförståelse, sina egna perspektiv, och sina egna fördomar (fördomar har alla, frågan är bara om man är medveten om dem). Man måste kunna att byta perspektiv i förhålllande till det ämne man läser, och ställa relevanta frågor även om det skulle innebära "ett hot" mot mina tidigare uppfattningar. Denna förmåga verkar HSV själva sakna och inkompetensen, fördomarna och misstänkliggörandet lyser igenom i all sin nakna tydlighet. För mig går tankarna till berättelsen om kejsarens nya kläder, och i denna berättelsen är HSV kejsaren.
Läs mer här:
På bloggen Evangelical Textual Criticism skriver Teol. Dr. Tommy Wasserman ett skarpt inlägg angående HSV:s bedömning (läs gärna diskussionerna i kommentarsfältet också):
A black day for Theology i Sweden
På bloggen Stillsam skriver Lars B Stenström flera inlägg om HSV:s bedömingar:
Kyrkan måste bygga ett eget universitet
Örebro Teologiska Högskola kan bli av med examensrätten
Teologi- och religionsutbildning ifrågasatt
Tidningen Dagen rapporterar t.ex.:
Klart i dag: Samtliga nya teologiska utbildningar får avslag
Örebro teologiska högskola: ”De har nått toppen på sin inkompetensnivå”
Ledare: Honungsfälla för samfundenMer länkar med artiklar och intervjuer med andra lärosäten finns på dagens hemsida. Där länkas också till andra mediers bevakning i frågan.
/Mikael
tisdag 2 juni 2009
Dagens citat:
"Is Jesus our standard? He reveald the cost of discipleship. Do we seek unity in the Body? Then we must accept His yoke of servanthood. Do we long to be rooted an built up in Him? Then we must become as meek as doves or lambs, surrender our pride, and let Him live and reign in its place. We must be broken, emptied, stripped of self, and cleansed of everything we harbor in our hearts that keeps us from a holy, righteous God."
Bill McCartney
Från
Go the Distance - The making of a Promise Keeper (1996)
Bill McCartney
Från
Go the Distance - The making of a Promise Keeper (1996)
fredag 29 maj 2009
Sann tolerans...
Jag har precis läst en intressant bok; Jesus för världen - röster från den världsvida kyrkan, och vill lyfta fram ett citat av en av författarna Vinoth Ramachandra angående sann tolerans.
"Den som skryter med att vara 'tolerant' gentemot annan tro och samtidigt försäkrar antingen att det inte finns några grundläggande skillnader mellan olika trossystem eller att om de nu är olika så gör det ingen avgörande skillnad för en persons liv nu eller i evigheten, tömmer helt enkelt ordet 'tolerans' på allt moraliskt värde. I sämsta fall är det enbart ett själviskt framhävande av den egna livsåskådningen. Begreppsrelativister och etiska relativister, religiösa pluralister och den postmoderna världens 'politiska korrekta' ideologier har aldrig upplevt smärtan i en handling av sann tolerans. Att tro att min medmänniska har fel i sin tro, och att så länge hon håller fast vid denna tro kommer hon att förgås men samtidigt försvara och värna hennes rätt att stå fast vid sin tro... det är med all säkerhet den djupa innebörden av tolerans."
/Mikael
"Den som skryter med att vara 'tolerant' gentemot annan tro och samtidigt försäkrar antingen att det inte finns några grundläggande skillnader mellan olika trossystem eller att om de nu är olika så gör det ingen avgörande skillnad för en persons liv nu eller i evigheten, tömmer helt enkelt ordet 'tolerans' på allt moraliskt värde. I sämsta fall är det enbart ett själviskt framhävande av den egna livsåskådningen. Begreppsrelativister och etiska relativister, religiösa pluralister och den postmoderna världens 'politiska korrekta' ideologier har aldrig upplevt smärtan i en handling av sann tolerans. Att tro att min medmänniska har fel i sin tro, och att så länge hon håller fast vid denna tro kommer hon att förgås men samtidigt försvara och värna hennes rätt att stå fast vid sin tro... det är med all säkerhet den djupa innebörden av tolerans."
/Mikael
onsdag 27 maj 2009
Bibelsyn, homosexualitet och biskopsval
Henrik Perret, präst i Finland, skriver klokt om bibelsyn, bibeltolkning, homosexualitet och biskopsval i samband med valet av ny biskop i Stockholm, läs mer här.
Här är rapporteringarna från biskopsvalet i Dagen igår och idag, samt från Kyrkans Tidning.
/Mikael
Här är rapporteringarna från biskopsvalet i Dagen igår och idag, samt från Kyrkans Tidning.
/Mikael
tisdag 26 maj 2009
En bra karl reder sig själv...
...eller?
Detta inlägget är långt, men jag tror att det är viktigt. Det har karaktären av ett vittnesbörd, men ta gärna tiden att läsa och reagera.
Den senaste tiden har jag funderat en hel del på mitt liv. Både det som man är stolt över, samt det som man är mindre stolt över. Året har på olika sätt varit turbulent men utvecklande.
För några veckor sedan samtalade jag och min hustru om vilka händelser i livet som har fungerat som vändpunkter, förutom när vi fick barnen, som gjort att vi utvecklats som individer, som man och kvinna. Personliga händelser som inte bara påverkat oss personligen utan även vårt äktenskap och andra relationer. Jag tänker inte lämna ut vilka vändpunkter jag sett i hennes liv, det vore inte schysst. Men en av de viktiga vändpunkterna som min hustru identifierade i mitt liv var när jag mötte den kristna mansrörelsen Promise Keepers.
Promise Keepers startade i USA 1990 av tränaren i amerikansk fotboll Bill McCartney och samlade på bara några år flera 100 000 män i stora event där man undervisade om manlighet utifrån bibliska värderingar. Rörelsen bygger på 7 löften som berör områden som den personliga relationen med Gud, vänskap med andra män, integritet (moralisk, andligt, etiskt och sexuell renhet), relationen till hustru och familj, relationen till den lokala församlingen, relationen till andra trossyskon oavsett ras, kultur eller samfund samt till sist relationen till omvärlden (bl.a. mission). Under 1990-talet gjordes det ett par försök att starta upp rörelsen i Sverige, först under namnet Löftesbärarna men det misslyckades. Senare startade Svenska Promise Keepers och man hade flera träffar under några år men i början av 2000-talet lät man rörelsen vila, vilket jag tyckte var oerhört tråkigt.
Detta inlägget är långt, men jag tror att det är viktigt. Det har karaktären av ett vittnesbörd, men ta gärna tiden att läsa och reagera.
Den senaste tiden har jag funderat en hel del på mitt liv. Både det som man är stolt över, samt det som man är mindre stolt över. Året har på olika sätt varit turbulent men utvecklande.
För några veckor sedan samtalade jag och min hustru om vilka händelser i livet som har fungerat som vändpunkter, förutom när vi fick barnen, som gjort att vi utvecklats som individer, som man och kvinna. Personliga händelser som inte bara påverkat oss personligen utan även vårt äktenskap och andra relationer. Jag tänker inte lämna ut vilka vändpunkter jag sett i hennes liv, det vore inte schysst. Men en av de viktiga vändpunkterna som min hustru identifierade i mitt liv var när jag mötte den kristna mansrörelsen Promise Keepers.
Promise Keepers startade i USA 1990 av tränaren i amerikansk fotboll Bill McCartney och samlade på bara några år flera 100 000 män i stora event där man undervisade om manlighet utifrån bibliska värderingar. Rörelsen bygger på 7 löften som berör områden som den personliga relationen med Gud, vänskap med andra män, integritet (moralisk, andligt, etiskt och sexuell renhet), relationen till hustru och familj, relationen till den lokala församlingen, relationen till andra trossyskon oavsett ras, kultur eller samfund samt till sist relationen till omvärlden (bl.a. mission). Under 1990-talet gjordes det ett par försök att starta upp rörelsen i Sverige, först under namnet Löftesbärarna men det misslyckades. Senare startade Svenska Promise Keepers och man hade flera träffar under några år men i början av 2000-talet lät man rörelsen vila, vilket jag tyckte var oerhört tråkigt.
Första gången jag mötte Promise Keepers (PK) var genom tidningen Trons Värld (tyvärr nedlagd) och dess chefredaktör Krister Holmström (*1954 +2008). Jag läste artiklar som på olika sätt refererade till konferenserna over there. Många var också artiklarna med undervisning som kopplade till PK:s budskap. När boken En man att lita på - Löftesbärarens 7 löften kom ut så köpte jag den och läste den. Upplevelsen var allt annat än god, undervisningen var uppfodrande och alldeles för närgången för att vara behaglig, åtminstone för mig. Hur som helst så ordnade Trons Värld, och Krister Holmström, flera konferenser med temat Män som håller löften (MHL) under tiden mellan det första initiativet (Löftesbärarna) och det andra (Svenska Promise Keepers). Jag åkte tillsammans med en kamrat på en av dessa, och i gemenskapen i samband med konferensen så föll pusselbitarna på plats för mig, och det jag var med om påverkade mitt liv enormt. Framförallt i relationen till min hustru, men också i relationen till Gud och till församlingen. I det samtalet som jag och min hustru hade för några veckor sedan så menade hon att det jag var med om där i slutet på 1990-talet påverkar mig positivt än idag. Vårt samtal satte igång minnen, tankar och även en längtan att få vidareutveckla det som påbörjades då, inte minst i mitt eget liv.
Jag tror att många män, kanske t.o.m. de flesta, har svårt att be om hjälp speciellt när det gäller mer känsliga saker som har med livet att göra - bra karl reder sig själv. Många gånger får man redan från att man är barn t.ex. höra att "stora pojkar inte gråter". Bilden av machomannen som den som knappt har några känslomässiga behov är nedärvd i kulturen. Man ska vara stark och klara sig själv. Tyvärr har denna attityd också smugit sig in i våra kyrkor och församlingar vilket gör att gemenskapen dräneras på den kärlek och stöd den skall vara i livet (1 kor 12:12-27). Hur många män har manliga vänner som man kan tala med om allt, som man kan dela livets glädje och kamp med? Som kan vara ett stöd i relationen till Gud, familjen och församlingen? En vänskap som stöttar i helgelseprocessen; som man kan stå ansvarig inför i frågor som t.ex. handlar om relationerna till hustru, barn, ekonomi, arbete, andra kvinnor, pornografi, etc.? Jag tror nämligen att det finns frågor där män behöver träffas och samtala utan kvinnor, och jag tror att det finns frågor där kvinnor behöver träffas och samtala utan män.
För mig har det senaste året på skolan varit, eller snarare blivit mot slutet, en ögonöppnare på detta området. Saker har hänt som jag de senaste veckorna har förstått handlar mycket om att man behöver nära relationer inom Kristi kropp, kyrkan, där man bär varandras bördor (Gal 6:1-10), där man hjälper varandra, lyssnar på varandra och där man ber för varandra. Under året har jag gått i kyrkan på gudstjänster, men inte haft, eller snarare vårdat, de nära relationerna på ett vist sätt vilket naturligtvis får konsekvenser i livet, och i vandringen med Gud.
Jag tror att det som bl.a. Promise Keepers står för är något som är viktigt för kyrkan i Sverige, något som är vikigt för de kristna männen. Det är viktigt för mig, och jag tror också att det är viktigt för andra män i vårt land.
/Mikael
onsdag 20 maj 2009
Vetenskap, eller vadå???
I går basunerades det ut att man hittat den felande länken - en primat hälften människa hälften lemur. Äntligen ett bevis för evolutionsteorierna.... Eller?
Läs mer här om fyndet "Ida" i gårdagens Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5183848.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5185892.ab
Idag går Paleontologen Lars Werdelin ut och kritiserar de stora orden om detta nya fossila fynd som han ändå klassar som intressant. Av artikeln att döma så är han inte den enda forskare som ger kritik åt de rön som de som forskat på "Ida" torgfört:
"Men i dag, när uppståndelsen lagt sig något, höjs kritiska röster som kallar fyndets betydelse överdrivet och forskarteamets värdeord löjliga. På vissa bloggar och vetenskapssidor sägs allt annat än nådiga saker om gårdagens världsnyhet."
Läs mer i dagens Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5185892.ab
Läs mer här om fyndet "Ida" i gårdagens Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5183848.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5185892.ab
Idag går Paleontologen Lars Werdelin ut och kritiserar de stora orden om detta nya fossila fynd som han ändå klassar som intressant. Av artikeln att döma så är han inte den enda forskare som ger kritik åt de rön som de som forskat på "Ida" torgfört:
"Men i dag, när uppståndelsen lagt sig något, höjs kritiska röster som kallar fyndets betydelse överdrivet och forskarteamets värdeord löjliga. På vissa bloggar och vetenskapssidor sägs allt annat än nådiga saker om gårdagens världsnyhet."
Läs mer i dagens Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5185892.ab
Tänkvärt citat
Jag sitter just nu och läser en bok av Andrew Kirk: Vad är mission? En teologisk undersökning. I den finns ett citat av John Wesley som är värt att tänka på:
"Tro som inte tar sin början i den enskildes liv, börjar aldrig, men tro som slutar i enskildhet, tar slut!"
"Tro som inte tar sin början i den enskildes liv, börjar aldrig, men tro som slutar i enskildhet, tar slut!"
lördag 9 maj 2009
Nu är väl ändå botten nådd, eller?
Var finns medmänskligheten och det sunda förnuftet?
Finns det inga gränser för vad man utsätter människor för?
Läs den här artikeln i Aftonbladet om en arbetslös kvinna som förlorade a-kassan för att hon "valde" att gå på begravningen av sin mor istället för att gå på arbetsförmedlingens möte.
Man tror att det är ett skämt, men det är det inte...
Finns det inga gränser för vad man utsätter människor för?
Läs den här artikeln i Aftonbladet om en arbetslös kvinna som förlorade a-kassan för att hon "valde" att gå på begravningen av sin mor istället för att gå på arbetsförmedlingens möte.
Man tror att det är ett skämt, men det är det inte...
tisdag 14 april 2009
Uppdrag granskning!
I veckans avsnitt av Uppdrag granskning gjorde man en uppföljning av förra årets avslöjande om att kyrkogårdsarbetare krossar kistlock när man återfyller gravar vid jordfästningar. Historien ger en bitter eftersmak, och man blir minst sagt förvånad över det som beskrivs i programmet. Man får intrycket att detta förfarande varit, och är, vanligt förekommande på våra kyrkogårdar, men detta måste jag ifrågasätta. Hur vanligt är detta egentligen?
Mellan 1989 till 1995 arbetade jag som kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare och under denna tid var detta inget som överhuvudtaget talades om bland de vaktmästare jag träffade under de åren. När jag blev upplärd av erfarna kollegor så hände ALDRIG något sådant här, tvärtom så fick man veta att man skulle vara försiktig, just därför att kistorna, och kistlocken, lätt gick sönder (kvaliteten är inte den bästa), innan graven återfyllts. Vid ett tillfälle trampade jag sönder ett kistlock när jag skulle hoppa ur en grav efter att tagit bort den nedersta "stämpen", det var ingen trevlig erfarenhet kan jag säga. Visst hände det att kistlock gick sönder, eller spräcktes, men detta skedde ALDRIG medvetet, utan det var olyckshändelser. Under åren jag arbetade hade jag ca 120 begravningar, och säg att max 5 kistlock gick sönder i samband med återfyllnad, vad jag vet. Inget av dessa tillfällen tog man med en axelryckning. De anhöriga ska naturligtvis kunna stå vid sidan om och titta när återfyller en grav, det handlar om pietet, yrkesstolthet och etik. Men när vi fyllde igen gravarna så var begravningsföljet i församlingshemmet på minnesstund. När de sedan kom tillbaka till graven var den återfylld och ordningställd med blommor etc. Oftast skedde återfyllnaden och iordningsställandet under viss tidspress.
Naturligtvis packade man jorden så gott det gick för att man skulle pressa ut luften ur jorden, man väntade några veckor innan man tog bort gravkullen och packade jorden ytterligare för att slippa sättningar p.g.a. dåligt packad jord. MEN vi gjorde aldrig åverkan på kistorna för att slippa arbetet med sättningar senare, och vi packade aldrig jorden med syftet att kistorna skulle förstöras. Vid några tillfällen grävde vi djupgravar, vid en av dessa gravar gravsattes en ny kista ovanpå den gamla, när vi kom ner till den kistan var den fortfarande hel, trots att det gått några år sedan den första gravsättningen, under åren mellan dessa gravsättningar hade det inte blivit extremt mycket sättningar i jorden.
För att återgå till Uppdrag granskning, så får man som sagt intrycket att kistlock krossas regelmässigt, denna uppgift ifrågasätter jag utifrån min egen erfarenhet. Hur många vaktmästare m.m. har man ringt för att få de telefonsvar som man fick i programmet? Jag tycker att detta verkar väldigt konstigt. Men det kan ju vara så att det har varit olika kultur i olika delar av landet. Hur som helst så hoppas jag att detta sätt att hantera avlidna, och kistor, vid gravsättning upphör! Även om jag inte tror att det är så vanligt som man kan få intryck av i programmet så är det ändå ett oetiskt och klandervärt beteende i samband med gravsättningar.
Uppdaterat 2009-05-26:
Rättegången mot vaktmästaren i Vännäs har startat. Läs vad Dagen, Kyrkans Tidning och DN skriver.
Uppdaterat 2009-05-28:
Åklagaren yrkar på böter för vaktmästaren i Vännäs. Läs mer i Dagen.
/Mikael
Mellan 1989 till 1995 arbetade jag som kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare och under denna tid var detta inget som överhuvudtaget talades om bland de vaktmästare jag träffade under de åren. När jag blev upplärd av erfarna kollegor så hände ALDRIG något sådant här, tvärtom så fick man veta att man skulle vara försiktig, just därför att kistorna, och kistlocken, lätt gick sönder (kvaliteten är inte den bästa), innan graven återfyllts. Vid ett tillfälle trampade jag sönder ett kistlock när jag skulle hoppa ur en grav efter att tagit bort den nedersta "stämpen", det var ingen trevlig erfarenhet kan jag säga. Visst hände det att kistlock gick sönder, eller spräcktes, men detta skedde ALDRIG medvetet, utan det var olyckshändelser. Under åren jag arbetade hade jag ca 120 begravningar, och säg att max 5 kistlock gick sönder i samband med återfyllnad, vad jag vet. Inget av dessa tillfällen tog man med en axelryckning. De anhöriga ska naturligtvis kunna stå vid sidan om och titta när återfyller en grav, det handlar om pietet, yrkesstolthet och etik. Men när vi fyllde igen gravarna så var begravningsföljet i församlingshemmet på minnesstund. När de sedan kom tillbaka till graven var den återfylld och ordningställd med blommor etc. Oftast skedde återfyllnaden och iordningsställandet under viss tidspress.
Naturligtvis packade man jorden så gott det gick för att man skulle pressa ut luften ur jorden, man väntade några veckor innan man tog bort gravkullen och packade jorden ytterligare för att slippa sättningar p.g.a. dåligt packad jord. MEN vi gjorde aldrig åverkan på kistorna för att slippa arbetet med sättningar senare, och vi packade aldrig jorden med syftet att kistorna skulle förstöras. Vid några tillfällen grävde vi djupgravar, vid en av dessa gravar gravsattes en ny kista ovanpå den gamla, när vi kom ner till den kistan var den fortfarande hel, trots att det gått några år sedan den första gravsättningen, under åren mellan dessa gravsättningar hade det inte blivit extremt mycket sättningar i jorden.
För att återgå till Uppdrag granskning, så får man som sagt intrycket att kistlock krossas regelmässigt, denna uppgift ifrågasätter jag utifrån min egen erfarenhet. Hur många vaktmästare m.m. har man ringt för att få de telefonsvar som man fick i programmet? Jag tycker att detta verkar väldigt konstigt. Men det kan ju vara så att det har varit olika kultur i olika delar av landet. Hur som helst så hoppas jag att detta sätt att hantera avlidna, och kistor, vid gravsättning upphör! Även om jag inte tror att det är så vanligt som man kan få intryck av i programmet så är det ändå ett oetiskt och klandervärt beteende i samband med gravsättningar.
Uppdaterat 2009-05-26:
Rättegången mot vaktmästaren i Vännäs har startat. Läs vad Dagen, Kyrkans Tidning och DN skriver.
Uppdaterat 2009-05-28:
Åklagaren yrkar på böter för vaktmästaren i Vännäs. Läs mer i Dagen.
/Mikael
söndag 12 april 2009
lördag 11 april 2009
Påsk på Öland
Just nu är jag, min hustru och min yngsta dotter, på Öland och firar påsk hos mina föräldrar. Här är vädret fantastiskt, soligt och lagom vårigt!
Vi kom hit sent i torsdags, så vi missade tyvärr skärtorsdagsmässan, men igår var vi kyrkan i omgångar. För egen del var jag på en tänkvärd och uppbygglig långfredagsgudstjänst i Högby kyrka på förmiddagen. I kväll blir det påsknattsmässa i Alböke eller Persnäs kyrka, har ännu inte bestämt vilken.
Påsken är kyrkans viktigaste högtid; vi får minnas det Gud gjort för oss genom Jesus Kristus - han var död, men se han lever!
Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
Romarbrevet 5:8
Ha en riktigt välsignad Påsk!
/Mikael
Vi kom hit sent i torsdags, så vi missade tyvärr skärtorsdagsmässan, men igår var vi kyrkan i omgångar. För egen del var jag på en tänkvärd och uppbygglig långfredagsgudstjänst i Högby kyrka på förmiddagen. I kväll blir det påsknattsmässa i Alböke eller Persnäs kyrka, har ännu inte bestämt vilken.
Påsken är kyrkans viktigaste högtid; vi får minnas det Gud gjort för oss genom Jesus Kristus - han var död, men se han lever!
Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
Romarbrevet 5:8
Ha en riktigt välsignad Påsk!
/Mikael
lördag 21 mars 2009
Barn-OAS
Jag, min dotter Mathilda och en kompis till henne, har precis kommit hem från ett barn-Oasmöte i Örby. Det var en rolig och innehållsrik samling med härlig musik. Barn-Oasteamet med Lennart Henricsson i spetsen har en fenomenal förmåga att kommunicera evangeliet till barnen, och även till oss vuxna. Han återberättade historien om den blinde Bartimaios (Mark. 13:46-52) och tullindrivaren Sackaios (Luk. 19:1-10) på ett levande och roligt sätt. Även vi som "kan" historien tror jag såg den på nytt. Den förmågan tror jag inte bara är en fråga om talang, utan också en gåva från den Helige Ande. Och musiken, jag vad ska man säga om den? En "lovsångsrockkonsert" i precis rätt stuk för barnen.
Jag tror att det som Oasrörelsen står för är viktigt för Svenska kyrkan. Det är en bibelförankrad, Jesuscentrerad rörelse med en längtan/önskan att vara fyllda, drivna och ledda av Guds Helige Ande, som vill nå människor med det befriande evangeliet om Jesus Kristus till försoning och upprättelse.
Läs mer om Oasrörelsen och barn-OAS.
Jag tror att det som Oasrörelsen står för är viktigt för Svenska kyrkan. Det är en bibelförankrad, Jesuscentrerad rörelse med en längtan/önskan att vara fyllda, drivna och ledda av Guds Helige Ande, som vill nå människor med det befriande evangeliet om Jesus Kristus till försoning och upprättelse.
Läs mer om Oasrörelsen och barn-OAS.
onsdag 18 mars 2009
”Svenska Kyrkan har en ordning, som måste följas.”
Ibland hör, eller ser, man varianter av denna kommentar i olika debatter. Samtidigt arbetar många av de som högljutt hävdar denna regel för att förändra både ordningar och teologi inom kyrkan. Ett exempel är frågan om äktenskap för samkönade relationer. Man anser att det är OK att verka för detta, även om det inte är dagens ordning i kyrkan. Men så fort dessa nyordningar har genomförts, så vill man stoppa de som vill problematisera frågeställningarna ur ett teologiskt perspektiv, inom kyrkan råder minst sagt ingen konsensus i sakfrågan, av teologiska skäl. Ett effektivt sätt att stoppa den teologiska reflektionen är stoppa de som är tveksamma till denna, ännu icke beslutade, nyordning. Vissa debattörer inom kyrkan vill inte att blivande präster ska få ha ”väjningsrätt” om de är tveksamma till äktenskap av samkönade relationer.
Man argumenterar mot den föreslagna väjningsrätten med hänvisning till problemen i ämbetsfrågan. I samband med ämbetsreformen 1958 beslutades om en samvetsklausul för att de som var tveksamma fortsatt skulle kunna prästvigas. Samvetsklausulen försvann i början på 1980-talet och ca 10 år senare stoppades de som var tveksamma till reformen från att bli präster, kyrkoherdar och biskopar. Min uppfattning är att tonen har hårdnat mot oliktänkare inom kyrkan de senaste åren, vilket är olyckligt för det dödar det goda samtalet och den gemensamma reflektionen.
Personligen har jag inga som helst problem med att se kvinnor som präster, men tycker att man borde försöka att finna vägar för att kunna samverka i tjänst tillsammans trots olika ämbetssyn, men jag vet också att det är enklare sagt än gjort. Men lösningen är inte att stänga ute någon p.g.a. att deras teologiska uppfattningar skiljer sig i sakfrågan från de som är för reformen. Jag hoppas att kyrkan i framtiden skall förändra den nuvarande ordningen så att man öppnar upp för de som är tveksamma till ämbetsreformen så att de återigen kan bli präster, kyrkoherdar och biskopar. Jag ber dock, och hoppas, att man ska kunna finna vägar att tjänstgöra tillsammans i respekt för varandras olika uppfattningar. För som jag ser det så säger inte kyrkoordningen att man inte får reflektera över denna fråga, den säger inget om att man inte får vara tveksam till ämbetsreformen. Kyrkoordningen säger att man skall vara beredda att tjänstgöra tillsammans! (Läs mer här 25 kap. samt 31 kap.)
Det finns väl ändå mer, och viktigare, kriterier för en blivande präst än att man har politiskt korrekta uppfattningar i vissa frågor? Viktigare frågor för en blivande präst att reflektera över borde handla om den grundläggande teologin, och bekännelsen? Hur ser man på Gud som skaparen? Hur ser man på skapelsen? Hur ser man på grundorsaken till skapelsens och människans problem, behovet av försoning, omvändelse och upprättelse? Hur ser man på Jesus Kristus, hans liv, ställföreträdande och försonande död samt hans kroppsliga uppståndelse? Hur ser man på församlingen och dess roll i världen inför Kristi ankomst? Vad är Andens roll i kyrkan och världen? Hur ser man på treenigheten? Hur ser de blivande prästernas personliga relation med den levande Guden ut, deras vandring och livet tillsammans med honom är viktiga kriterier; för hur skall någon kunna leda andra in i den relationen om man själv inte lever i den? Det handlar om människors frälsning!
Tack och lov så är det kyrkans bekännelse som vi, personligen, får stämma in i tillsammans i kyrkans gemenskap genom tidsåldrarna. Ibland kan vissa delar av bekännelsen kännas svårare att stämma in i än andra, men fortfarande så är det kyrkans bekännelse, den kyrka vi är en del av och som vi personligen väljer att fortsätta vara en del av. Därför så måste vi vara oerhört försiktiga innan vi petar i frågor som riskerar att få allvarliga konsekvenser för den bekännelsen. Vi måste vara lyhörda för bibelns röst, vi måste vara lyhörda för traditionens röst, vi måste vara lyhörda för den världsvida kyrkans röst och vi måste framförallt vara lyhörda för signalerna från kyrkans Herre – Jesus Kristus.
Uppmaningen till lyhördhet gäller i hög grad även de politiker som ”styr” kyrkan, där får inga partiprogram, och politiskt korrekta uppfattningar, vara de viktigaste styrmedlen för henne. Kyrkan måste vara trogen kyrkans Herre, Bibeln, vittnesbördet om honom, samt Bekännelsen.
Vid höstens kyrkoval får vi vara med och påverka hur kyrkans framtid ska se ut, en rättighet för var och en av oss att ta till vara. För mig finns bara ett alternativ; Frimodig Kyrka.
Man argumenterar mot den föreslagna väjningsrätten med hänvisning till problemen i ämbetsfrågan. I samband med ämbetsreformen 1958 beslutades om en samvetsklausul för att de som var tveksamma fortsatt skulle kunna prästvigas. Samvetsklausulen försvann i början på 1980-talet och ca 10 år senare stoppades de som var tveksamma till reformen från att bli präster, kyrkoherdar och biskopar. Min uppfattning är att tonen har hårdnat mot oliktänkare inom kyrkan de senaste åren, vilket är olyckligt för det dödar det goda samtalet och den gemensamma reflektionen.
Personligen har jag inga som helst problem med att se kvinnor som präster, men tycker att man borde försöka att finna vägar för att kunna samverka i tjänst tillsammans trots olika ämbetssyn, men jag vet också att det är enklare sagt än gjort. Men lösningen är inte att stänga ute någon p.g.a. att deras teologiska uppfattningar skiljer sig i sakfrågan från de som är för reformen. Jag hoppas att kyrkan i framtiden skall förändra den nuvarande ordningen så att man öppnar upp för de som är tveksamma till ämbetsreformen så att de återigen kan bli präster, kyrkoherdar och biskopar. Jag ber dock, och hoppas, att man ska kunna finna vägar att tjänstgöra tillsammans i respekt för varandras olika uppfattningar. För som jag ser det så säger inte kyrkoordningen att man inte får reflektera över denna fråga, den säger inget om att man inte får vara tveksam till ämbetsreformen. Kyrkoordningen säger att man skall vara beredda att tjänstgöra tillsammans! (Läs mer här 25 kap. samt 31 kap.)
Det finns väl ändå mer, och viktigare, kriterier för en blivande präst än att man har politiskt korrekta uppfattningar i vissa frågor? Viktigare frågor för en blivande präst att reflektera över borde handla om den grundläggande teologin, och bekännelsen? Hur ser man på Gud som skaparen? Hur ser man på skapelsen? Hur ser man på grundorsaken till skapelsens och människans problem, behovet av försoning, omvändelse och upprättelse? Hur ser man på Jesus Kristus, hans liv, ställföreträdande och försonande död samt hans kroppsliga uppståndelse? Hur ser man på församlingen och dess roll i världen inför Kristi ankomst? Vad är Andens roll i kyrkan och världen? Hur ser man på treenigheten? Hur ser de blivande prästernas personliga relation med den levande Guden ut, deras vandring och livet tillsammans med honom är viktiga kriterier; för hur skall någon kunna leda andra in i den relationen om man själv inte lever i den? Det handlar om människors frälsning!
Tack och lov så är det kyrkans bekännelse som vi, personligen, får stämma in i tillsammans i kyrkans gemenskap genom tidsåldrarna. Ibland kan vissa delar av bekännelsen kännas svårare att stämma in i än andra, men fortfarande så är det kyrkans bekännelse, den kyrka vi är en del av och som vi personligen väljer att fortsätta vara en del av. Därför så måste vi vara oerhört försiktiga innan vi petar i frågor som riskerar att få allvarliga konsekvenser för den bekännelsen. Vi måste vara lyhörda för bibelns röst, vi måste vara lyhörda för traditionens röst, vi måste vara lyhörda för den världsvida kyrkans röst och vi måste framförallt vara lyhörda för signalerna från kyrkans Herre – Jesus Kristus.
Uppmaningen till lyhördhet gäller i hög grad även de politiker som ”styr” kyrkan, där får inga partiprogram, och politiskt korrekta uppfattningar, vara de viktigaste styrmedlen för henne. Kyrkan måste vara trogen kyrkans Herre, Bibeln, vittnesbördet om honom, samt Bekännelsen.
Vid höstens kyrkoval får vi vara med och påverka hur kyrkans framtid ska se ut, en rättighet för var och en av oss att ta till vara. För mig finns bara ett alternativ; Frimodig Kyrka.
måndag 9 mars 2009
Ikväll är det tungt...
... att vara Brynäsfan!
Brynäs-Färjestad 0-4 i kvartsfinal 3. Det blir tungt att hämta in ett underläge på 3 matcher.
Uppdatering 12 mars: Det blev 4-0 i matcher till Färjestad. Det är bara att gratulera till avancemanget i slutspelet. Kom igen Brynäs till nästa säsong.
Brynäs-Färjestad 0-4 i kvartsfinal 3. Det blir tungt att hämta in ett underläge på 3 matcher.
Uppdatering 12 mars: Det blev 4-0 i matcher till Färjestad. Det är bara att gratulera till avancemanget i slutspelet. Kom igen Brynäs till nästa säsong.
fredag 6 mars 2009
Dagens bibelord
Jesus sade igen: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike!" Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli räddad?" Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."
Mark. 10:24-27
måndag 2 mars 2009
Sitter mest...
...och tycker synd om mig själv idag ;)
Har åkt på världens förkylning; näsan rinner, jag hostar och känner mig allmänt eländig.
Men lilla Mathilda är frisk och kry igen, hon passade på att lämna över förkylningsstafettpinnen till mig och min fru. Idag är hon tillbaka på dagis, ja, Mathilda alltså, inte frun. Jag ska försöka hitta motivationen någonstans till att fortsätta med att plugga.
Har åkt på världens förkylning; näsan rinner, jag hostar och känner mig allmänt eländig.
Men lilla Mathilda är frisk och kry igen, hon passade på att lämna över förkylningsstafettpinnen till mig och min fru. Idag är hon tillbaka på dagis, ja, Mathilda alltså, inte frun. Jag ska försöka hitta motivationen någonstans till att fortsätta med att plugga.
fredag 27 februari 2009
Hemma...
... för vård av sjukt barn. Lilla Mathilda har haft en vecka med hög feber, så jag och min fru har fått dela upp tiden hemma. Idag verkar det dock som om det värsta är över, och det är skönt, framförallt för Mathilda. Hon är snart fyra år, och hon har tyckt att det varit jobbigt att vara sjuk.
Idag missade jag lektioner där vi skulle gå igenom översättningsarbeten av psaltaren 8, jag får lämna in min översättning istället. Det är synd att missa samtalet kring de svårigheter som finns med att översätta. Personligen tycker jag att hebreiska både är svårare, och lättare, än grekiska - det låter väl logiskt! :) Men det är kul, och man får en betydligt ödmjukare inställning till bibeln. Ens eget förhållningssätt till bibeln har ändrats en del sedan man börjat läsa "grundtexternas" språk, allt är inte så enkelt längre, vilket faktiskt har fördjupat min tro på Gud, och min förtröstan på Ordet. För samtidigt som att allt inte är så enkelt längre, så vill jag hävda att allt inte heller är så komplicerat, och svårtolkat, som vissa vill få det till att vara.
Idag missade jag lektioner där vi skulle gå igenom översättningsarbeten av psaltaren 8, jag får lämna in min översättning istället. Det är synd att missa samtalet kring de svårigheter som finns med att översätta. Personligen tycker jag att hebreiska både är svårare, och lättare, än grekiska - det låter väl logiskt! :) Men det är kul, och man får en betydligt ödmjukare inställning till bibeln. Ens eget förhållningssätt till bibeln har ändrats en del sedan man börjat läsa "grundtexternas" språk, allt är inte så enkelt längre, vilket faktiskt har fördjupat min tro på Gud, och min förtröstan på Ordet. För samtidigt som att allt inte är så enkelt längre, så vill jag hävda att allt inte heller är så komplicerat, och svårtolkat, som vissa vill få det till att vara.
onsdag 25 februari 2009
Cykelhjälmens...
... vara eller inte vara?
Under vintern, när jag varit i skolan i Örebro, så har jag inte kunnat låta bli att reflektera över hur många människor det är som cyklar på isiga cykelvägar utan hjälm. En annan har ibland svårt att hålla balansen i halkan, när det kommer någon och cyklar förbi i full fart. Är man inte rädd om det som finns innanför skallbenet, eller är det kanske så att man inte anser sig ha något att vara rädd om :)
/Mikael
Under vintern, när jag varit i skolan i Örebro, så har jag inte kunnat låta bli att reflektera över hur många människor det är som cyklar på isiga cykelvägar utan hjälm. En annan har ibland svårt att hålla balansen i halkan, när det kommer någon och cyklar förbi i full fart. Är man inte rädd om det som finns innanför skallbenet, eller är det kanske så att man inte anser sig ha något att vara rädd om :)
/Mikael
måndag 23 februari 2009
Kyrkoval 2009
I september i år är det dags för kyrkoval igen. För min del så finns det bara ett alternativ: FRIMODIG KYRKA vilket jag anser vara den nomineringsgrupp som bäst ser till svenska kyrkans bästa.
Jag ger här ett utdrag av den valfolder som kommit i dagarna:
FRIMODIG KYRKA önskar att Svenska kyrkan skall bli en frimodig kyrka som har Jesus i centrum i allt arbete och i alla beslut. Detta visar sig i: kärlek och trohet till Bibeln, omsorg och öppenhet mot alla människor, ansvarstagande för skapelsen, en iver att föra fler till en levande relation med Jesus Kristus.
FRIMODIG KYRKA vill förändra Svenska kyrkan
Jag ger här ett utdrag av den valfolder som kommit i dagarna:
FRIMODIG KYRKA önskar att Svenska kyrkan skall bli en frimodig kyrka som har Jesus i centrum i allt arbete och i alla beslut. Detta visar sig i: kärlek och trohet till Bibeln, omsorg och öppenhet mot alla människor, ansvarstagande för skapelsen, en iver att föra fler till en levande relation med Jesus Kristus.
FRIMODIG KYRKA vill förändra Svenska kyrkan
- Man vill att Svenska kyrkan skall styras utan inblandning från de politiska partierna.
- Man vill att det byggs levande församlingar där människor kan komma till tro på Jesus Kristus och växa som kristna.
- Man vill att mission och evangelisation åter prioriteras. Man tror att Jesu uppdrag i missionsbefallningen (Matt 28:18-20) gäller också idag.
- Man vill att gudstjänsten skall vara i centrum i allt arbete i Svenska kyrkan.
- Man vill stärka det diakonala arbetet och öka den diakonala medvetenheten.
- Man vill att äktenskapet skall förbli en förening mellan man och kvinna enligt bibelns vägledning.
- Man vill att den enskilde ska kunna välja vilken församling hon eller han vill tillhöra.
- Man vill att Svenska kyrkan aktivt och intensivt ska arbeta för en försoning i ämbetsfrågan, och att arbete ska läggas på att finna lösningar som värnar om alla inblandade.
- Man vill stoppa omotiverad "stordrift" av församlingsverksamheten, avstånden har ökat till den enskilda människan genom församlings- och pastoratssammanslagningar.
- Man vill knyta kontakter med växande kyrkor runt om i världen för att lära av dem.
Läs mer på FRIMODIG KYRKAS hemsida, där kan du läsa valplattformen i sin helhet.
Uppdaterad 2009-02-28: Jag ser att FRIMODIG KYRKA har startat en blogg, titta gärna in i den också!
/Mikael
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
