Jag, min dotter Mathilda och en kompis till henne, har precis kommit hem från ett barn-Oasmöte i Örby. Det var en rolig och innehållsrik samling med härlig musik. Barn-Oasteamet med Lennart Henricsson i spetsen har en fenomenal förmåga att kommunicera evangeliet till barnen, och även till oss vuxna. Han återberättade historien om den blinde Bartimaios (Mark. 13:46-52) och tullindrivaren Sackaios (Luk. 19:1-10) på ett levande och roligt sätt. Även vi som "kan" historien tror jag såg den på nytt. Den förmågan tror jag inte bara är en fråga om talang, utan också en gåva från den Helige Ande. Och musiken, jag vad ska man säga om den? En "lovsångsrockkonsert" i precis rätt stuk för barnen.
Jag tror att det som Oasrörelsen står för är viktigt för Svenska kyrkan. Det är en bibelförankrad, Jesuscentrerad rörelse med en längtan/önskan att vara fyllda, drivna och ledda av Guds Helige Ande, som vill nå människor med det befriande evangeliet om Jesus Kristus till försoning och upprättelse.
Läs mer om Oasrörelsen och barn-OAS.
lördag 21 mars 2009
onsdag 18 mars 2009
”Svenska Kyrkan har en ordning, som måste följas.”
Ibland hör, eller ser, man varianter av denna kommentar i olika debatter. Samtidigt arbetar många av de som högljutt hävdar denna regel för att förändra både ordningar och teologi inom kyrkan. Ett exempel är frågan om äktenskap för samkönade relationer. Man anser att det är OK att verka för detta, även om det inte är dagens ordning i kyrkan. Men så fort dessa nyordningar har genomförts, så vill man stoppa de som vill problematisera frågeställningarna ur ett teologiskt perspektiv, inom kyrkan råder minst sagt ingen konsensus i sakfrågan, av teologiska skäl. Ett effektivt sätt att stoppa den teologiska reflektionen är stoppa de som är tveksamma till denna, ännu icke beslutade, nyordning. Vissa debattörer inom kyrkan vill inte att blivande präster ska få ha ”väjningsrätt” om de är tveksamma till äktenskap av samkönade relationer.
Man argumenterar mot den föreslagna väjningsrätten med hänvisning till problemen i ämbetsfrågan. I samband med ämbetsreformen 1958 beslutades om en samvetsklausul för att de som var tveksamma fortsatt skulle kunna prästvigas. Samvetsklausulen försvann i början på 1980-talet och ca 10 år senare stoppades de som var tveksamma till reformen från att bli präster, kyrkoherdar och biskopar. Min uppfattning är att tonen har hårdnat mot oliktänkare inom kyrkan de senaste åren, vilket är olyckligt för det dödar det goda samtalet och den gemensamma reflektionen.
Personligen har jag inga som helst problem med att se kvinnor som präster, men tycker att man borde försöka att finna vägar för att kunna samverka i tjänst tillsammans trots olika ämbetssyn, men jag vet också att det är enklare sagt än gjort. Men lösningen är inte att stänga ute någon p.g.a. att deras teologiska uppfattningar skiljer sig i sakfrågan från de som är för reformen. Jag hoppas att kyrkan i framtiden skall förändra den nuvarande ordningen så att man öppnar upp för de som är tveksamma till ämbetsreformen så att de återigen kan bli präster, kyrkoherdar och biskopar. Jag ber dock, och hoppas, att man ska kunna finna vägar att tjänstgöra tillsammans i respekt för varandras olika uppfattningar. För som jag ser det så säger inte kyrkoordningen att man inte får reflektera över denna fråga, den säger inget om att man inte får vara tveksam till ämbetsreformen. Kyrkoordningen säger att man skall vara beredda att tjänstgöra tillsammans! (Läs mer här 25 kap. samt 31 kap.)
Det finns väl ändå mer, och viktigare, kriterier för en blivande präst än att man har politiskt korrekta uppfattningar i vissa frågor? Viktigare frågor för en blivande präst att reflektera över borde handla om den grundläggande teologin, och bekännelsen? Hur ser man på Gud som skaparen? Hur ser man på skapelsen? Hur ser man på grundorsaken till skapelsens och människans problem, behovet av försoning, omvändelse och upprättelse? Hur ser man på Jesus Kristus, hans liv, ställföreträdande och försonande död samt hans kroppsliga uppståndelse? Hur ser man på församlingen och dess roll i världen inför Kristi ankomst? Vad är Andens roll i kyrkan och världen? Hur ser man på treenigheten? Hur ser de blivande prästernas personliga relation med den levande Guden ut, deras vandring och livet tillsammans med honom är viktiga kriterier; för hur skall någon kunna leda andra in i den relationen om man själv inte lever i den? Det handlar om människors frälsning!
Tack och lov så är det kyrkans bekännelse som vi, personligen, får stämma in i tillsammans i kyrkans gemenskap genom tidsåldrarna. Ibland kan vissa delar av bekännelsen kännas svårare att stämma in i än andra, men fortfarande så är det kyrkans bekännelse, den kyrka vi är en del av och som vi personligen väljer att fortsätta vara en del av. Därför så måste vi vara oerhört försiktiga innan vi petar i frågor som riskerar att få allvarliga konsekvenser för den bekännelsen. Vi måste vara lyhörda för bibelns röst, vi måste vara lyhörda för traditionens röst, vi måste vara lyhörda för den världsvida kyrkans röst och vi måste framförallt vara lyhörda för signalerna från kyrkans Herre – Jesus Kristus.
Uppmaningen till lyhördhet gäller i hög grad även de politiker som ”styr” kyrkan, där får inga partiprogram, och politiskt korrekta uppfattningar, vara de viktigaste styrmedlen för henne. Kyrkan måste vara trogen kyrkans Herre, Bibeln, vittnesbördet om honom, samt Bekännelsen.
Vid höstens kyrkoval får vi vara med och påverka hur kyrkans framtid ska se ut, en rättighet för var och en av oss att ta till vara. För mig finns bara ett alternativ; Frimodig Kyrka.
Man argumenterar mot den föreslagna väjningsrätten med hänvisning till problemen i ämbetsfrågan. I samband med ämbetsreformen 1958 beslutades om en samvetsklausul för att de som var tveksamma fortsatt skulle kunna prästvigas. Samvetsklausulen försvann i början på 1980-talet och ca 10 år senare stoppades de som var tveksamma till reformen från att bli präster, kyrkoherdar och biskopar. Min uppfattning är att tonen har hårdnat mot oliktänkare inom kyrkan de senaste åren, vilket är olyckligt för det dödar det goda samtalet och den gemensamma reflektionen.
Personligen har jag inga som helst problem med att se kvinnor som präster, men tycker att man borde försöka att finna vägar för att kunna samverka i tjänst tillsammans trots olika ämbetssyn, men jag vet också att det är enklare sagt än gjort. Men lösningen är inte att stänga ute någon p.g.a. att deras teologiska uppfattningar skiljer sig i sakfrågan från de som är för reformen. Jag hoppas att kyrkan i framtiden skall förändra den nuvarande ordningen så att man öppnar upp för de som är tveksamma till ämbetsreformen så att de återigen kan bli präster, kyrkoherdar och biskopar. Jag ber dock, och hoppas, att man ska kunna finna vägar att tjänstgöra tillsammans i respekt för varandras olika uppfattningar. För som jag ser det så säger inte kyrkoordningen att man inte får reflektera över denna fråga, den säger inget om att man inte får vara tveksam till ämbetsreformen. Kyrkoordningen säger att man skall vara beredda att tjänstgöra tillsammans! (Läs mer här 25 kap. samt 31 kap.)
Det finns väl ändå mer, och viktigare, kriterier för en blivande präst än att man har politiskt korrekta uppfattningar i vissa frågor? Viktigare frågor för en blivande präst att reflektera över borde handla om den grundläggande teologin, och bekännelsen? Hur ser man på Gud som skaparen? Hur ser man på skapelsen? Hur ser man på grundorsaken till skapelsens och människans problem, behovet av försoning, omvändelse och upprättelse? Hur ser man på Jesus Kristus, hans liv, ställföreträdande och försonande död samt hans kroppsliga uppståndelse? Hur ser man på församlingen och dess roll i världen inför Kristi ankomst? Vad är Andens roll i kyrkan och världen? Hur ser man på treenigheten? Hur ser de blivande prästernas personliga relation med den levande Guden ut, deras vandring och livet tillsammans med honom är viktiga kriterier; för hur skall någon kunna leda andra in i den relationen om man själv inte lever i den? Det handlar om människors frälsning!
Tack och lov så är det kyrkans bekännelse som vi, personligen, får stämma in i tillsammans i kyrkans gemenskap genom tidsåldrarna. Ibland kan vissa delar av bekännelsen kännas svårare att stämma in i än andra, men fortfarande så är det kyrkans bekännelse, den kyrka vi är en del av och som vi personligen väljer att fortsätta vara en del av. Därför så måste vi vara oerhört försiktiga innan vi petar i frågor som riskerar att få allvarliga konsekvenser för den bekännelsen. Vi måste vara lyhörda för bibelns röst, vi måste vara lyhörda för traditionens röst, vi måste vara lyhörda för den världsvida kyrkans röst och vi måste framförallt vara lyhörda för signalerna från kyrkans Herre – Jesus Kristus.
Uppmaningen till lyhördhet gäller i hög grad även de politiker som ”styr” kyrkan, där får inga partiprogram, och politiskt korrekta uppfattningar, vara de viktigaste styrmedlen för henne. Kyrkan måste vara trogen kyrkans Herre, Bibeln, vittnesbördet om honom, samt Bekännelsen.
Vid höstens kyrkoval får vi vara med och påverka hur kyrkans framtid ska se ut, en rättighet för var och en av oss att ta till vara. För mig finns bara ett alternativ; Frimodig Kyrka.
måndag 9 mars 2009
Ikväll är det tungt...
... att vara Brynäsfan!
Brynäs-Färjestad 0-4 i kvartsfinal 3. Det blir tungt att hämta in ett underläge på 3 matcher.
Uppdatering 12 mars: Det blev 4-0 i matcher till Färjestad. Det är bara att gratulera till avancemanget i slutspelet. Kom igen Brynäs till nästa säsong.
Brynäs-Färjestad 0-4 i kvartsfinal 3. Det blir tungt att hämta in ett underläge på 3 matcher.
Uppdatering 12 mars: Det blev 4-0 i matcher till Färjestad. Det är bara att gratulera till avancemanget i slutspelet. Kom igen Brynäs till nästa säsong.
fredag 6 mars 2009
Dagens bibelord
Jesus sade igen: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike!" Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli räddad?" Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."
Mark. 10:24-27
måndag 2 mars 2009
Sitter mest...
...och tycker synd om mig själv idag ;)
Har åkt på världens förkylning; näsan rinner, jag hostar och känner mig allmänt eländig.
Men lilla Mathilda är frisk och kry igen, hon passade på att lämna över förkylningsstafettpinnen till mig och min fru. Idag är hon tillbaka på dagis, ja, Mathilda alltså, inte frun. Jag ska försöka hitta motivationen någonstans till att fortsätta med att plugga.
Har åkt på världens förkylning; näsan rinner, jag hostar och känner mig allmänt eländig.
Men lilla Mathilda är frisk och kry igen, hon passade på att lämna över förkylningsstafettpinnen till mig och min fru. Idag är hon tillbaka på dagis, ja, Mathilda alltså, inte frun. Jag ska försöka hitta motivationen någonstans till att fortsätta med att plugga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
