Äktenskapssyn, skilsmässa och jämställdhet

På bloggen Senapsfrön tar Fredrik Ivarsson upp frågan om bibeltrohet, äktenskap och skilsmässa. Han lyfter fram tre punkter som jag här vill kommentera. Läs gärna hans inlägg här innan du fortsätter.

Den första punkten tycker jag att dagens kyrka hanterar på ett felaktigt sätt, just därför att Jesus och Paulus är restriktiva till skilsmässa. Jag tänker att det beror på att kyrkan har haft (och har) ett tjänstemannauppdrag från staten att också administrera den juridiska sidan av äktenskapet. Jag tänker också att det beror på att man tar hänsyn till människors svaghet ur ett själavårdsperspektiv (vilket är oerhört viktigt), man borde nog diskutera praxis, men inte ett generellt förbud, när det gäller omgifte. Bägge dessa argument, juridik och själavård, har ju bl.a. också hörts i synen på de samkönade relationerna. Kan det vara så att kyrkan har hanterat frågan om skilsmässa och omgifte på ett sådant sätt att det öppnat upp för den förändring av äktenskapssynen som nu skett. Detta anser jag måste problematiseras och diskuteras!

Den andra punktens fråga om mannens ställning måste nog ses i ljuset av den kultur som rådde; att uttrycka ett jämställdhetsperspektiv var inte det lättaste i mycket av medelhavskulturernas människosyn och ytterst deras syn på kvinnan. Jag anser att bilden av Paulus som manschauvinistisk kvinnohatare, som vissa läser in hos honom, både bör problematiseras och revideras, den är en följd av en anakronistisk och alltför modernfeministiskt färgad bibelläsning. Läser man Efesierbrevets beskrivning (5:21-33) om äktenskapet mellan en man och en kvinna så anser jag att man kan läsa ut en radikal syn på jämställdheten inom äktenskapet. Där beskrivs en relation där det inte finns utrymme för den ene att tränga den andre. Det som beskrivs är ett gemensamt underordnande i en kultur där kvinnan inte hade många rättigheter. Jag anser ofta att problemet handlar om att vi (läs: män) läst de delar av texten som handlar om kvinnans roll och använt det som ett verktyg till förtryck, när texten i själva verket inte ger det tolkningsutrymmet om man läser hela kontexten. Faktum är att jag i de mest ”konservativa” sammanhang, med en ”hög bibelsyn”, fått den mest radikala undervisningen om jämställdhet!

Den tredje punkten som handlar om synen på äktenskapet i 1 Korinthierbrevet bör man nog också vara försiktigt med att dra för stora slutsatser av och använda som argumentation för att förändra äktenskapsbegreppet. Brevet har ju tillkommit i en specifik historisk situation där Paulus svarar på frågor och problem som kommit till honom både ”ryktesvägen” och genom brevfrågor från församlingen. Dessutom har han ju tidigare skickat ett brev till församlingen, hade vi haft tillgång till det brevet så skulle det kanske kasta ljus över mycket av det som Paulus adresserar. Det är m.a.o. mycket som vi saknar av dialogen mellan församlingen i Korinth och Paulus för att kunna rekonstruera situationen till 100%! T.ex. kan vi fråga oss vem som säger vad i 1 Kor 7:1, är det Paulus ord, eller refererar han till vad korinthierna har skrivit till honom? Men det torde vara så att vid tidpunkten för detta brev så var det framförallt tre frågor som upptog kyrkan i medelhavsområdet. (1) Det var flera svältperioder i mitten av första århundradet vilket inte minst drabbade en stad i Korinths storlek negativt. (2) Det var också ett begynnande tryck mot församlingen där man troligtvis väntade ökande förföljelser. (3) Man hade en förväntan om Kristi snara återkomst, därför var det bl.a. en känsla av att det var bråttom med att förkunna evangeliet. Och det kan mycket väl vara att det är utifrån detta som Paulus skriver som han gör i 1 Kor 7:25-38.

Jag anser att argumentationen för en förändring av äktenskapsbegreppet utifrån dessa punkter inte håller. När det gäller den komplicerade frågan om bibeltrohet vill jag återkomma i ett annat inlägg.