Varje människa är fullständigt unik och värdefull...

En människa är en människa och varje människa är fullständigt unik och värdefull – just för att hon är en människa – som kristen är det min övertygelse!

En människa är fullständigt unik och värdefull alldeles oavsett ålder – om hon är en oföding, ett barn, ungdom, medelålders eller gammal. Ett värde som inte är beroende av människans etniska ursprung. Ett värde som inte är beroende av om människan är frisk, sjuk eller drabbad av psykiska eller fysiska funktionshinder eller om hon lever under någon form av missbruksproblematik. Ett värde som inte är beroende av människans sexuella läggning.  Ett värde som inte är beroende av människans politiska eller religiösa övertygelse. Ett värde som inte är beroende av människans kulturella tillhörighet. Ett värde som inte är beroende av om hon är låg- eller högutbildad, rik eller fattig, laglydig eller kriminell.

En människa är en människa! Fullständigt unik och värdefull! Och varje människa förtjänar att mötas med respekt och tolerans! Men att möta människor med respekt och tolerans betyder inte att man måste omfamna allt som människor tänker, tycker, tror eller gör och tycka att det är bra och OK! Att möta människor med respekt och tolerans innebär inte att man inte får vara kritisk mot kulturella, politiska, religiösa och ideologiska bakgrunder och system som människor påverkas och lever under. Det innebär inte att man inte får vara kritisk mot människors val av livsstil oavsett hur dessa livsstilsval tar sig i uttryck.

Att möta människor med respekt handlar bland annat om att man stannar upp och lyssnar, för att försöka förstå andra människors bevekelsegrunder i livet, deras övertygelser och deras livsval. Och att möta människor med tolerans innebär bland annat att när man inte håller med om deras val av livsstil och/eller kulturella, politiska eller religiösa slutsatser kring livet, ändå tolererar dem, står ut med dem, och deras övertygelser – och ger dem rätten att både ha, och agitera för, det de är övertygade om och tror på! Det gäller dig och det gäller mig!  

Som människor bör vi inte vara snabba med att bedöma och döma andra människor och deras uppfattningar – vi behöver, alla, också ha ett stort mått av en sund självkritik! För det finns en stor risk i dag, och det är att man i toleransens namn blir alltmer intolerant mot dem som tänker och tycker annorlunda! Vilket inte minst blir alltmer tydligt mot dem som tänker annorlunda än de majoritetsuppfattningar som florerar i dagens samhälle i vissa brännande frågor.

Alla är nog överens om att allt inte kan tolereras i ett samhälle – att det faktiskt finns en sund intolerans – vilket bl.a. hela vårt juridiska system vittnar om. Men det är också ett system som kan missbrukas till att kväva den sunda toleransen med bl.a. begränsningar av tankefrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet som följd – må det aldrig få ske i vårt samhälle!

En människa är en människa – fullständigt unik och oändligt värdefull – alldeles oavsett vad…

De här tankarna har av olika anledningar grott i mig under hela sommaren - och jag ska inte säga att jag är färdigtänkt, för det är jag inte. Tankarna har också fått viss näring och viss inspiration i ett mycket läsvärt inlägg i debatten om tolerans vs. intolerans i en bok av professor Kjell O Lejon "Tyckandets tyranni - om modern svensk intolerans i toleransens namn" BV-förlag 2010. Denna bok är en ögonöppnare som verkligen kan rekommenderas för den som är intresserad av begrepp som tolerans, intolerans och sanning.

Omstart!

Efter 5 år så kommer jag att börja använda den här bloggen igen!

Blogga eller inte blogga...

... det är frågan?

Funderar en del över om jag ska fortsätta med att blogga. Jag har under våren varit väldigt inaktiv med att skriva inlägg. Men funderingarna fortsätter. Det tar mycket tid i anspråk och under våren har jag bl.a. arbetat med min c-uppsats, vilket också har tagit mycket tid. Vi får se vad som händer under sommaren... ?

Stillsam

På bloggen Stillsam skriver prosten Lars B Stenström ofta tänkvärt.

Ett inlägg handlar om partipolitik i kyrkan som minst sagt är belysande:
Handlar det om planeten Mars?

Ett annat handlar om högmässan/gudstjänsten och är verkligen värt att reflektera vidare över:
Högmässa i skottlinjen

Sjukvården måste få kosta pengar!

På aftonbladet.se kan vi idag läsa om att flera barn som varit inlagda på Astrid Lindgrens barnsjukhus avlidit p.g.a. felbehandlingar, eller brist på behandlingar. Läkare polisanmäls för vållande till annans död och riskerar att åtalas. Göran Hägglund (kd) säger att det krävs strängare straff mot felbehandlingar för att öka patientsäkerheten. Stefan Branth, överläkare, hävdar att människor dör av vårdmissarna, men att detta ofta härleds till neddragningar och pressade arbetsscheman för vårdpersonalen.

Det som har hänt är fruktansvärt, och jag lider med de anhöriga..

Spontant är min reaktion att man inte kommer att lösa problemen genom att införa strängare straff för felbehandlingar, eller bristen på adekvat behandling. Istället bör man se över de grundläggande orsakerna till varför dessa händelser inträffar och skapa rutiner så att de inte händer igen. Man måste skapa en sådan atmosfär inom vården att man vågar, och vill, erkänna sina misstag, lära av dem och därigenom förbättra kvaliteten på vården. Dåligt med personal skapar negativ stress! Felaktig, eller otillräcklig, kompetens skapar negativ stress! De som blir lidande är de vårdsökande, och patientsäkerheten hotas. Men ska då de som väljer att arbeta i vården straffas för att man gör misstag? Vem vill då arbeta där? Vem har inte gjort misstag i sitt arbete, speciellt när man är under en negativ stress? Alla är överens om att det inom vården inte får ske några misstag - men då måste förutsättningarna skapas för att det inte ska inträffa misstag - det gör man inte genom att leta syndabockar och straffa dem som vågar arbeta inom vården. De allra flesta som gör misstag vill inte göra dem, de allra flesta vill göra ett bra jobb.

Följden kommer dock bli att det kommer att krävas mer resurser vad det gäller både personaltäthet, utbildning, kompetensutveckling och utrustning. Och detta kostar pengar!

Är vi, skattebetalare, villiga att betala lite extra skatt för att vi ska få en sjukvård där patientsäkerheten, medmänskligheten och tryggheten i en svår situation, sätt i centrum? En trygghet som alla har rätt till oavsett var man befinner sig på samhällsstegen.

Det kanske är så att det är de folkvalda makthavarna som är de riktiga bovarna i detta dramat, det kanske är de som borde straffas för att vården utarmas, för att man inte vågar låta vården kosta det den borde få göra. Är den regering, och riksdag, som nu sitter vid makten villig att tala om nödvändiga skattehöjningar för att man skall kunna öka kvaliteten på dagens vård?



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6570364.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6572084.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6571965.ab

Äktenskapssyn, skilsmässa och jämställdhet

På bloggen Senapsfrön tar Fredrik Ivarsson upp frågan om bibeltrohet, äktenskap och skilsmässa. Han lyfter fram tre punkter som jag här vill kommentera. Läs gärna hans inlägg här innan du fortsätter.

Den första punkten tycker jag att dagens kyrka hanterar på ett felaktigt sätt, just därför att Jesus och Paulus är restriktiva till skilsmässa. Jag tänker att det beror på att kyrkan har haft (och har) ett tjänstemannauppdrag från staten att också administrera den juridiska sidan av äktenskapet. Jag tänker också att det beror på att man tar hänsyn till människors svaghet ur ett själavårdsperspektiv (vilket är oerhört viktigt), man borde nog diskutera praxis, men inte ett generellt förbud, när det gäller omgifte. Bägge dessa argument, juridik och själavård, har ju bl.a. också hörts i synen på de samkönade relationerna. Kan det vara så att kyrkan har hanterat frågan om skilsmässa och omgifte på ett sådant sätt att det öppnat upp för den förändring av äktenskapssynen som nu skett. Detta anser jag måste problematiseras och diskuteras!

Den andra punktens fråga om mannens ställning måste nog ses i ljuset av den kultur som rådde; att uttrycka ett jämställdhetsperspektiv var inte det lättaste i mycket av medelhavskulturernas människosyn och ytterst deras syn på kvinnan. Jag anser att bilden av Paulus som manschauvinistisk kvinnohatare, som vissa läser in hos honom, både bör problematiseras och revideras, den är en följd av en anakronistisk och alltför modernfeministiskt färgad bibelläsning. Läser man Efesierbrevets beskrivning (5:21-33) om äktenskapet mellan en man och en kvinna så anser jag att man kan läsa ut en radikal syn på jämställdheten inom äktenskapet. Där beskrivs en relation där det inte finns utrymme för den ene att tränga den andre. Det som beskrivs är ett gemensamt underordnande i en kultur där kvinnan inte hade många rättigheter. Jag anser ofta att problemet handlar om att vi (läs: män) läst de delar av texten som handlar om kvinnans roll och använt det som ett verktyg till förtryck, när texten i själva verket inte ger det tolkningsutrymmet om man läser hela kontexten. Faktum är att jag i de mest ”konservativa” sammanhang, med en ”hög bibelsyn”, fått den mest radikala undervisningen om jämställdhet!

Den tredje punkten som handlar om synen på äktenskapet i 1 Korinthierbrevet bör man nog också vara försiktigt med att dra för stora slutsatser av och använda som argumentation för att förändra äktenskapsbegreppet. Brevet har ju tillkommit i en specifik historisk situation där Paulus svarar på frågor och problem som kommit till honom både ”ryktesvägen” och genom brevfrågor från församlingen. Dessutom har han ju tidigare skickat ett brev till församlingen, hade vi haft tillgång till det brevet så skulle det kanske kasta ljus över mycket av det som Paulus adresserar. Det är m.a.o. mycket som vi saknar av dialogen mellan församlingen i Korinth och Paulus för att kunna rekonstruera situationen till 100%! T.ex. kan vi fråga oss vem som säger vad i 1 Kor 7:1, är det Paulus ord, eller refererar han till vad korinthierna har skrivit till honom? Men det torde vara så att vid tidpunkten för detta brev så var det framförallt tre frågor som upptog kyrkan i medelhavsområdet. (1) Det var flera svältperioder i mitten av första århundradet vilket inte minst drabbade en stad i Korinths storlek negativt. (2) Det var också ett begynnande tryck mot församlingen där man troligtvis väntade ökande förföljelser. (3) Man hade en förväntan om Kristi snara återkomst, därför var det bl.a. en känsla av att det var bråttom med att förkunna evangeliet. Och det kan mycket väl vara att det är utifrån detta som Paulus skriver som han gör i 1 Kor 7:25-38.

Jag anser att argumentationen för en förändring av äktenskapsbegreppet utifrån dessa punkter inte håller. När det gäller den komplicerade frågan om bibeltrohet vill jag återkomma i ett annat inlägg.

Nu har Svenska kyrkan fattat beslutet...

... att samkönade ska få ingå äktenskap med varandra. Röstsiffrorna enligt tidningen Dagen är 176 för, 62 mot och 11 nedlagda röster. För många är detta en glädjens dag, men för många andra är det en sorgens dag. Är detta beslut ett steg ifrån att vara en kristen kyrka?

Jag anser att beslutet är förhastat och att det inte är ordentligt förankrat i kyrkan, det teologiska arbetet är undermåligt och fyllt av känslomässiga klyschyor, vilket inte minst den s.k. debatten i det s.k. kyrkomötet igår vittnar om. Detta är, enligt min mening, ett beslut som är grundat på anakronistisk bibeltolkning och på sekulära politiska påtryckningar! Hur ska man annars förstå kyrkostyrelsens snabba kovändning i frågan om äktenskapet som tydliggjorts under året? Frågan om äktenskapteologin har inte diskuterats så länge, eller så mycket, som det påstås!

Dessutom är det min uppfattning att det nuvarande kyrkomötet borde bordlagt frågan till det nyvalda, tillträdande, kyrkomötet som samlas till våren. Demokratin i kyrkan visar sig inte från sin bästa sida, vilket denna fråga med tydlighet visat. Speciellt med tanke på att nästan hälften av ledamöterna byts ut inför nästa mandatperiod.

Jag känner oro för om det finns plats för sådana som mig i framtidens kyrka, får vi ha en avvikande uppfattning än den som beslutats? Kommer vi att prästvigas? Kommer vi att få arbete? Kommer vi att motarbetas? Jag älskar Svenska Kyrkan, men jag älskar inte allt hon gör!

I går i Studio 1 i P1 så diskuterade Eva Brunne, Elisabeth Sandlund, Bertil Murray och Lars Gårdfeldt frågan om samkönade äktenskap, och Eva Brunne menade, som jag förstår det, att blivande präster (och diakoner?) är tvungna att ställa upp på nyordningen, därför att den är en del av kyrkans bekännelse (hon tog ut förändringen i förskott, vilket i sig är anmärkningsvärt). För mig blir det ett mycket knepigt sätt att resonera - kyrkan har varit öppen för de med en avvikande uppfattning i denna fråga tidigare - de som har velat ha igenom förändringen har arbetat för den, och argumenterat för den, trots att den gått emot kyrkans bekännelse som den uttrycks i 1986-års handbok och enligt en traditionell förståelse av vad äktenskapet är. Enligt Eva Brunnes eget resonemang borde hon själv, och personer som Lars Gårdfeldt, aldrig har prästvigts, eller ens kommit på tal som biskopar, de har ju inte stått upp för kyrkans bekännelse utan arbetat för en förändring av den, bl.a. genom att de i sina personliga liv inte levt efter kyrkans bekännelse på denna punkt!

Är detta en fråga som kommer att splittra Svenska kyrkan? Den kommer att splittra kyrkan i Sverige, och även försvåra Svenska kyrkans relationer till systerkyrkor i världen!

Jag vill vara kvar i kyrkan, och på mitt sätt arbeta för att det blir en förändring, en sann förnyelse, av vad äktenskapet djupast sätt innebär - en förening, ett förbund, mellan en man och en kvinna som är välsignat och förordnat av Gud. Detta kan inget kyrkomötesbeslut ändra på, detta kan inga sekulära politiska parlament ändra på!

Än så länge har vi ingen vigselplikt, tack och lov, men frågan är om den kommer, eller kanske snarare frågan är när den kommer inom kyrkan!

Herre, förbarma dig över Svenska Kyrkan!
Förbarma dig över allt ditt folk i vårt land!

Uppdaterat kl. 18.15:
Dagen har skrivit mer om beslutet:
Biskopar i gemensamt brev: Beslutet äventyrar enheten
Beslut med smak av eftertankens kranka blekhet
Katoliker och ortodoxa kritiserar beslut om homovigsel
Kristna homosexuella välkomnar kyrkomötets beslut
Wejryd om SEA:s mejlkampanj: "Kontraproduktivt" (En kampanj som jag f.ö. stödjer!!!)

Uppdaterat 23/10 kl. 13.00:
I Dagen fortsätter man att skriva om kyrkomötets beslut:
Herre, förbarma dig
Så tycker andra samfundsledare om beslutet
Dagen reder ut begreppen kring rätten att vigas
Nu kan de gifta sig i kyrkan

Snart är det kyrkoval....

Här nedan ger Johannes Imberg en motivation till varför just du ska lägga din röst på FRIMODIG KYRKA i kyrkovalet.

Citat angående den liberala protestantismen

I sin bok HISTORICAL THEOLOGY - An INTRODUCTION to the HISTORY of CHRISTIAN THOUGHT gör Professorn i Historisk teologi vid Oxfords universitet, Alister McGrath, följande reflektion/analys angående den liberala protestantismen:

"Liberalism probably reached its zentih in North America during the late 1970s and early 1980s. Although continuing to maintain a distinguished presence in seminaries and schools of religion, it is now widely regarded as a waning force both in modern theology and in church life i general."

Hur tänker högskoleverket?

I dagarna har Högskoleverket (HSV) avslagit flera fristående teologiska skolors och universitets ansökningar om examensrätt på kandidats- och magisternivå, man har dessutom ifrågasatt vissas examensrätt på kandidatnivå.

Jag har varit inskriven som student vid Örebro Missionsskola (ÖMS) på Örebro Teologiska Högskola (ÖTH) sedan 2004 och anser att kvaliteten på utbildningen är mycket hög, och bred. Det finns en öppenhet mot forskningen, det öppna samtalet uppmuntras, man vänder och vrider på alla stenar som finns. För HSV verkar problemet vara att vissa kurser är för praktiskt pastoralt inriktade.... Men hallå, om vi ska bli präster, och pastorer, så är det väl ändå viktigt att vi skickliggörs för den uppgiften, eller? Skolans förhållningssätt till alla ämnen, även de mer praktiska ämnena, är enligt min erfarenhet ändå akademiskt, och håller hög klass.

En annan kritik som HSV framför är att man alltför lite plockar in andra religioners perspektiv i undervisningen (?) hmmm, återigen många av oss ska bli präster och pastorer. Och teologi, som ämne, är enligt en grundläggande definition en fördjupning av den kristna trosläran, bibeln och den judekristna världsbilden. Pratar vi om en TEOLOGISK högskola, eller vad? Dessutom är min erfarenhet, att ju tryggare man är i sin egen trosuppfattning, ju lättare är det att lyssna på, och ha dialog med, människor med andra trosuppfattningar.

När det gäller just synen på andra religioner, och kulturer, så vill jag dela några av mina högst subjektiva erfarenheter från ÖTH;

Den första erfarenheten fick jag i en kurs i ämnet världsreligionerna. Jag uppfattade att läraren ställde sig utanför sig själv för att kunna beskriva de olika religionernas grundläggande trosuppfattningar. Han gjorde det så bra att jag funderade på vad han själv egentligen trodde - när han t.ex. talade om buddhismen så gjorde han det på ett sådant sätt att jag undrade om han själv var buddhist. Respekten för den andres uppfattningar därmed lös igenom.
Den andra erfarenheten är från de kurser i exegetik, där man i vissa delar av arbetet med bibelteologiska frågor frågar sig på vilket sätt som omgivande kulturers religioner och världsuppfattningar kan ha påverkat författarna till olika bibelböcker, eller till olika genrer i bibeln. I ett PM som jag skrev så utelämnade jag i princip hela den diskussionen vilket jag fick kritik för efter att PM:et blivit granskat.
Den tredje erfarenheten har jag från en kurs i missionskunskap där man lät alla perspektiv på mission vara uppe till diskussion både genom litteratur, föreläsningar och gruppdiskussioner. bl.a. gällde det frågan om religionsdialog. Man talade, utifrån den kristna tron (vad annars, det är ju en teologisk utbildning?), om exklusivism, inklusivism och universalism när det gäller synen på frälsningen.

När det sedan gäller aktuell, och historisk, forskning inom de olika ämnesområdena så är också där min uppfattning att man går i dialog med den på olika sätt, men med en evangelikal utgångspunkt, vilket inte bör vara till någon nackdel, och någon utgångspunkt måste man ju alltid ha. Något som man t.ex. hela tiden påminns om i utbildningen på olika sätt är perspektivet som jag som individ kommer med i det teologiska studiet. Mitt perspektiv (samfundstillhörighet, civilstånd, yrkeserfarenheter, politisk uppfattning, social ställning, livsåskådning, relationer, övriga livserfarenheter etc) färgar min förförståelse och min tolkning av det som jag läser och fördjupar mig i. Skolan har gjort mig medveten om denna förförståelse. Min uppfattning är att det är för att vi ska utmanas att byta perspektiv i studierna för att på det sättet bredda kunskapen och förståelsen inom det ämne vi läser. Följden kan t.o.m. bli att våra perspektiv förändras. Nyfikenheten, öppenhet och lyhördhet är viktiga ingredienser i studierna, och ses ej som ett hot.

Vad som varit spännande i mitt möte med olika studenter på skola genom åren är att en del av dem har haft kritik mot skolan åt antingen det ena eller det andra hållet - ÖTH är för konservativt säger någon, och en annan säger att ÖTH är för liberalt. Allt tror jag handlar om vilket perspektiv studenten har som börjar på skolan. En orsak till detta kan skolans evangelikala grund vara, en grund som påverkar studierna på så sätt att man tror att bibeln är Guds ord, genom människors ord, i historien.

Vad sedan enskilda studenter gör med utbildningen, och med sina perspektiv, sina egna frågor, sin egen bearbetning av de ämnen man studerar ligger faktiskt utanför de enskilda skolornas kontroll, oavsett inom vilket område, eller vilket lärosäte, man sedan studerar.

När det gäller HSV:s kritik så vet jag inte om man skall skratta eller gråta. Jag själv var aldrig med om någon intervju från deras sida, men jag pratade med vissa av kamraterna som blev intervjuade. De jag samtalade med efteråt var upprörda över tonen i HSV:s frågeställningar, över insinuationerna att det förekom någon form av "tankekontroll" (min tolkning) på skolan etc.

Utifrån detta vittnesbörd från några studenter på skolan, och utifrån HSV:s bedömningar kan man ju dra följande slutsats:

Det är viktigt att i en akademisk utbildning vara medveten om sin egen förförståelse, sina egna perspektiv, och sina egna fördomar (fördomar har alla, frågan är bara om man är medveten om dem). Man måste kunna att byta perspektiv i förhålllande till det ämne man läser, och ställa relevanta frågor även om det skulle innebära "ett hot" mot mina tidigare uppfattningar. Denna förmåga verkar HSV själva sakna och inkompetensen, fördomarna och misstänkliggörandet lyser igenom i all sin nakna tydlighet. För mig går tankarna till berättelsen om kejsarens nya kläder, och i denna berättelsen är HSV kejsaren.

Läs mer här:
På bloggen Evangelical Textual Criticism skriver Teol. Dr. Tommy Wasserman ett skarpt inlägg angående HSV:s bedömning (läs gärna diskussionerna i kommentarsfältet också):
A black day for Theology i Sweden

På bloggen Stillsam skriver Lars B Stenström flera inlägg om HSV:s bedömingar:

Kyrkan måste bygga ett eget universitet

Örebro Teologiska Högskola kan bli av med examensrätten

Teologi- och religionsutbildning ifrågasatt

Tidningen Dagen rapporterar t.ex.:

Klart i dag: Samtliga nya teologiska utbildningar får avslag

Örebro teologiska högskola: ”De har nått toppen på sin inkompetensnivå”

Ledare: Honungsfälla för samfunden


Mer länkar med artiklar och intervjuer med andra lärosäten finns på dagens hemsida. Där länkas också till andra mediers bevakning i frågan.


/Mikael