Jag anser att beslutet är förhastat och att det inte är ordentligt förankrat i kyrkan, det teologiska arbetet är undermåligt och fyllt av känslomässiga klyschyor, vilket inte minst den s.k. debatten i det s.k. kyrkomötet igår vittnar om. Detta är, enligt min mening, ett beslut som är grundat på anakronistisk bibeltolkning och på sekulära politiska påtryckningar! Hur ska man annars förstå kyrkostyrelsens snabba kovändning i frågan om äktenskapet som tydliggjorts under året? Frågan om äktenskapteologin har inte diskuterats så länge, eller så mycket, som det påstås!
Dessutom är det min uppfattning att det nuvarande kyrkomötet borde bordlagt frågan till det nyvalda, tillträdande, kyrkomötet som samlas till våren. Demokratin i kyrkan visar sig inte från sin bästa sida, vilket denna fråga med tydlighet visat. Speciellt med tanke på att nästan hälften av ledamöterna byts ut inför nästa mandatperiod.
Jag känner oro för om det finns plats för sådana som mig i framtidens kyrka, får vi ha en avvikande uppfattning än den som beslutats? Kommer vi att prästvigas? Kommer vi att få arbete? Kommer vi att motarbetas? Jag älskar Svenska Kyrkan, men jag älskar inte allt hon gör!
I går i Studio 1 i P1 så diskuterade Eva Brunne, Elisabeth Sandlund, Bertil Murray och Lars Gårdfeldt frågan om samkönade äktenskap, och Eva Brunne menade, som jag förstår det, att blivande präster (och diakoner?) är tvungna att ställa upp på nyordningen, därför att den är en del av kyrkans bekännelse (hon tog ut förändringen i förskott, vilket i sig är anmärkningsvärt). För mig blir det ett mycket knepigt sätt att resonera - kyrkan har varit öppen för de med en avvikande uppfattning i denna fråga tidigare - de som har velat ha igenom förändringen har arbetat för den, och argumenterat för den, trots att den gått emot kyrkans bekännelse som den uttrycks i 1986-års handbok och enligt en traditionell förståelse av vad äktenskapet är. Enligt Eva Brunnes eget resonemang borde hon själv, och personer som Lars Gårdfeldt, aldrig har prästvigts, eller ens kommit på tal som biskopar, de har ju inte stått upp för kyrkans bekännelse utan arbetat för en förändring av den, bl.a. genom att de i sina personliga liv inte levt efter kyrkans bekännelse på denna punkt!
Är detta en fråga som kommer att splittra Svenska kyrkan? Den kommer att splittra kyrkan i Sverige, och även försvåra Svenska kyrkans relationer till systerkyrkor i världen!
Jag vill vara kvar i kyrkan, och på mitt sätt arbeta för att det blir en förändring, en sann förnyelse, av vad äktenskapet djupast sätt innebär - en förening, ett förbund, mellan en man och en kvinna som är välsignat och förordnat av Gud. Detta kan inget kyrkomötesbeslut ändra på, detta kan inga sekulära politiska parlament ändra på!
Än så länge har vi ingen vigselplikt, tack och lov, men frågan är om den kommer, eller kanske snarare frågan är när den kommer inom kyrkan!
Herre, förbarma dig över Svenska Kyrkan!
Förbarma dig över allt ditt folk i vårt land!
Uppdaterat kl. 18.15:
Dagen har skrivit mer om beslutet:
Biskopar i gemensamt brev: Beslutet äventyrar enheten
Beslut med smak av eftertankens kranka blekhet
Katoliker och ortodoxa kritiserar beslut om homovigsel
Kristna homosexuella välkomnar kyrkomötets beslut
Wejryd om SEA:s mejlkampanj: "Kontraproduktivt" (En kampanj som jag f.ö. stödjer!!!)
Uppdaterat 23/10 kl. 13.00:
I Dagen fortsätter man att skriva om kyrkomötets beslut:
Herre, förbarma dig
Så tycker andra samfundsledare om beslutet
Dagen reder ut begreppen kring rätten att vigas
Nu kan de gifta sig i kyrkan
Inlägg
3 kommentarer:
Hej
Jag är glad att ha hittat till din blogg. Vi har setts vissa torsdagar i mässan.
Ja, det har varit en känslomässigt omtumlande dag. Sorg har varit det genomgående temat, även om detta förstås var väntat. Detta är ett beslut där många viktiga frågor sammanstrålar, och där kanske äktenskapsfrågan är en av de mindre. Framförallt har svk idag avvisat det Luther kallade "Kyrkans eniga vittnesbörd", dvs vad som trotts överallt av alla genom alla tider. Samma grund som våra bekännelser och kanon vilar (inte längre så) tryggt på.
Samtidigt kan jag mitt i sorgen också känna en märklig glädje. Hjärtat vill lova Herren som låter mig och många andra få tjäna svenska kyrkan med våra liv i denna märkliga tid. Jag ser ny frimodighet framför mig och vill hoppas på att de många, många som är trogna svenska kyrkan och hennes bekännelser ute i församlingarna kan mötas över fromhetsgränserna. Ute i just församlingarna finns den väsentliga delen av den egentliga svenska kyrkan, det är lätt att glömma.
Jag vill uppmuntra dig i dina studier. Jag känner flera goda kristna som läser till präst och det känns gott och hoppfullt att tänka på det.
Allt gott
Kyrkan är stor. Gud är större. När organisationen blir viktigare än Gud är det nåt som inte stämmer.
Men jag är säker på att om det finns plats för homos i kyrkan så finns det också plats för er. Alla är vi syndare, var och en på sin fason och det borde ju vara den gemensamma nämnaren för alla medlemmar. I alla fall om man får tro debatten som varit de sista veckorna.
Gud hör bön! Detta beslut komer att leda till så mycket glädje och välsignelse att ni kommer att bli förvånade.
En mycket bra blogg vill jag börja med att säga. En sak som du sa som jag tyckte var bra sagt var "Jag älskar svenska kyrkan, men jag älskar inte allt hon gör". Jag kan hålla med dig om det. Man ska inte dömma ut hela svenska kyrkan för deras felaktiga beslut. Men en kyrka ska följa Bibeln och inte människors åsikter. Det är Guds ord som gäller. Gud älskar homosexuella men han välsignar inte homosexualitet. Homosexualitet är emot Bibeln och på så vis också emot Guds ord. Det är bra att du Mikael vill arbeta på att förändra. Gud är med dig! Gud välsigne dig min broder i Kristus!
Skicka en kommentar