En bra karl reder sig själv...

...eller?

Detta inlägget är långt, men jag tror att det är viktigt. Det har karaktären av ett vittnesbörd, men ta gärna tiden att läsa och reagera.


Den senaste tiden har jag funderat en hel del på mitt liv. Både det som man är stolt över, samt det som man är mindre stolt över. Året har på olika sätt varit turbulent men utvecklande.


För några veckor sedan samtalade jag och min hustru om vilka händelser i livet som har fungerat som vändpunkter, förutom när vi fick barnen, som gjort att vi utvecklats som individer, som man och kvinna. Personliga händelser som inte bara påverkat oss personligen utan även vårt äktenskap och andra relationer. Jag tänker inte lämna ut vilka vändpunkter jag sett i hennes liv, det vore inte schysst. Men en av de viktiga vändpunkterna som min hustru identifierade i mitt liv var när jag mötte den kristna mansrörelsen Promise Keepers.

Promise Keepers startade i USA 1990 av tränaren i amerikansk fotboll Bill McCartney och samlade på bara några år flera 100 000 män i stora event där man undervisade om manlighet utifrån bibliska värderingar. Rörelsen bygger på 7 löften som berör områden som den personliga relationen med Gud, vänskap med andra män, integritet (moralisk, andligt, etiskt och sexuell renhet), relationen till hustru och familj, relationen till den lokala församlingen, relationen till andra trossyskon oavsett ras, kultur eller samfund samt till sist relationen till omvärlden (bl.a. mission). Under 1990-talet gjordes det ett par försök att starta upp rörelsen i Sverige, först under namnet Löftesbärarna men det misslyckades. Senare startade Svenska Promise Keepers och man hade flera träffar under några år men i början av 2000-talet lät man rörelsen vila, vilket jag tyckte var oerhört tråkigt.

Första gången jag mötte Promise Keepers (PK) var genom tidningen Trons Värld (tyvärr nedlagd) och dess chefredaktör Krister Holmström (*1954 +2008). Jag läste artiklar som på olika sätt refererade till konferenserna over there. Många var också artiklarna med undervisning som kopplade till PK:s budskap. När boken En man att lita på - Löftesbärarens 7 löften kom ut så köpte jag den och läste den. Upplevelsen var allt annat än god, undervisningen var uppfodrande och alldeles för närgången för att vara behaglig, åtminstone för mig. Hur som helst så ordnade Trons Värld, och Krister Holmström, flera konferenser med temat Män som håller löften (MHL) under tiden mellan det första initiativet (Löftesbärarna) och det andra (Svenska Promise Keepers). Jag åkte tillsammans med en kamrat på en av dessa, och i gemenskapen i samband med konferensen så föll pusselbitarna på plats för mig, och det jag var med om påverkade mitt liv enormt. Framförallt i relationen till min hustru, men också i relationen till Gud och till församlingen. I det samtalet som jag och min hustru hade för några veckor sedan så menade hon att det jag var med om där i slutet på 1990-talet påverkar mig positivt än idag. Vårt samtal satte igång minnen, tankar och även en längtan att få vidareutveckla det som påbörjades då, inte minst i mitt eget liv.

Jag tror att många män, kanske t.o.m. de flesta, har svårt att be om hjälp speciellt när det gäller mer känsliga saker som har med livet att göra - bra karl reder sig själv. Många gånger får man redan från att man är barn t.ex. höra att "stora pojkar inte gråter". Bilden av machomannen som den som knappt har några känslomässiga behov är nedärvd i kulturen. Man ska vara stark och klara sig själv. Tyvärr har denna attityd också smugit sig in i våra kyrkor och församlingar vilket gör att gemenskapen dräneras på den kärlek och stöd den skall vara i livet (1 kor 12:12-27). Hur många män har manliga vänner som man kan tala med om allt, som man kan dela livets glädje och kamp med? Som kan vara ett stöd i relationen till Gud, familjen och församlingen? En vänskap som stöttar i helgelseprocessen; som man kan stå ansvarig inför i frågor som t.ex. handlar om relationerna till hustru, barn, ekonomi, arbete, andra kvinnor, pornografi, etc.? Jag tror nämligen att det finns frågor där män behöver träffas och samtala utan kvinnor, och jag tror att det finns frågor där kvinnor behöver träffas och samtala utan män.

För mig har det senaste året på skolan varit, eller snarare blivit mot slutet, en ögonöppnare på detta området. Saker har hänt som jag de senaste veckorna har förstått handlar mycket om att man behöver nära relationer inom Kristi kropp, kyrkan, där man bär varandras bördor (Gal 6:1-10), där man hjälper varandra, lyssnar på varandra och där man ber för varandra. Under året har jag gått i kyrkan på gudstjänster, men inte haft, eller snarare vårdat, de nära relationerna på ett vist sätt vilket naturligtvis får konsekvenser i livet, och i vandringen med Gud.

Jag tror att det som bl.a. Promise Keepers står för är något som är viktigt för kyrkan i Sverige, något som är vikigt för de kristna männen. Det är viktigt för mig, och jag tror också att det är viktigt för andra män i vårt land.

/Mikael